Detta är en åsiktstext där innehållet är avsändarens egen uppfattning.
GENOM ÅREN HAR medlemmar och andra läsare hört av sig till mig om var STF står kring vindkraft och den påverkan utbyggnaden av sådan har på mångas levnadsmiljö. Gemensamt är att alla bor i eller knyter an till det vi i dag kallar landsbygd. Gemensamt är också att ingen vill ha sin utsikt, sin tystnad, sin skog, sitt renbete eller sin bygd förstörd av vad de ser som en exploatering på deras bekostnad.
Ja, brukar jag svara. Det här är en komplex fråga. STF stödjer förnybara energikällor, men anser att stor hänsyn ska tas till friluftslivets och turismens intressen vid nyetableringar. Vi vill verka för hållbar turism där det ingår att använda klimatsmart el, men också att bevara natur- och kulturmiljöer och livskvalitet i lokalsamhällen.
Sedan länge delar jag mitt liv mellan två öar. Jag bor på Värmdö utanför Stockholm, i en av Sveriges största skärgårdskommuner, och i släktens stuga på en annan ö vid Jungfrukusten i södra Norrland. Utanför Jungfrukusten, mellan Hudiksvall och Gävle, planeras nu Sveriges största havsbaserade vindkraftspark. Ett enormt projekt med närmare 600 snurror om 300 meters höjd (Turning torso i Malmö är 190 m hög). En kuststräcka och horisont motsvarande Göteborg–Varberg kan komma att bebyggas med vindsnurror. Delvis på grundbottnar som är viktiga för sik och strömming, två av Östersjöns hotade fiskarter.
Som turistområde är den här kusten jungfrulig i dubbel bemärkelse. Dels namnet som kommer av den största ön, Storjungfrun. Dels av dess turistiska värden med relativt orörd natur, välfungerande passagerartrafik till sjöss och ett nätverk av vandrarhem och stugor att hyra runt om i skärgården. Att en matta av höga nattblinkande vindsnurror skulle påverka de turistiska värdena är svårt att komma ifrån.
Min andra skärgårdskommun, Värmdö intill Stockholm, är samtidigt tydlig med planerna kring sin elförsörjning. Man ser gärna en rejäl utbyggnad av elnätet men här tillåts inga vindkraftsparker, trots att Värmdö har en av landets större kuststräckor. Resonemanget är liknade i flertalet kommuner i Mälardalen. Absolut vindkraft. Men inte hos oss.
Livet är ju sällan svart eller vitt. Det finns grått också. Det är nödvändigt med en omställning i vår energiförsörjning. Vindkraften är en del av den, men inte till vilket pris som helst. Låt oss inte göra om misstaget med vattenkraftens stora sår. För att vindkraft ska fungera utifrån turistiska, naturmässiga och socialt hållbara skäl måste lokala intressen beaktas. Havsparkerna? Ja, enligt min åsikt bör de placeras minst fem mil utanför kusterna. Och ni storstadskommuner som nekar: Två hål i väggen är inte självklart utan att dela på produktionsbördan.
(Texten är ledare i kommande nummer 4/21 av Turist med utgivning 23 november)