Sandra och Mattias Vegis hade kommit till en punkt i livet då egna projekt och balans i livet lockade mer än fasta anställningar. Rum och frukost-boende i en renoverad tvättstuga var ett sådant projekt, att hyra ut 300 garage och 600 förråd ett annat. Sedan sex år äger Mattias och Sandra även en udde på en ö i sörmländska sjön Yngern, mellan Mölnbo och Nykvarn.
– Vi hittade Myssjö gård på Hemnet och blev direkt förälskade i läget och tystnaden, berättar Sandra när vi slagit oss ner vid bryggan.
På Myssjö, som ön heter, har det funnits jordbruk i 400 år. Den sista arrendatorn lämnade i början av 2000-talet och makarna Vegis fick köpa gården av Sveaskog. De äger resten av ön och är mer intresserade av skogen än av byggnader, åkrar och beteshagar.
– Vilket passar oss bra, säger Mattias.
- Ligger i den sörmländska sjön Yngern och var ursprungligen ett torp under Sjunda sätesgård.
- Är en av två öar i sjön som varit bebodda sedan 1600-talet.
- Under tidigt 1900-tal ändrades arbetet på ön från jordbruk till skogsbruk och senare jakt.
- Arrendatorerna på Myssjö hade rätt till småviltsjakt och fiske för husbehov. Kräftfångst var en viktig del av inkomsten.
- Sveaskog äger hela ön, utom Myssjö gård.
Eftersom byggnaderna hade stått tomma i 15 år var mycket eftersatt och vildvuxet, när de tog över. Nu är taken bytta och kanadagässen på övervåningen har fått flytta ut. Kaminer är installerade, ladan renoverad, trädgården rensad och mängder av gammal taggtråd bortplockad.
– Det är tur att vi har hjärtan som klappar för gamla hus, säger Sandra. Och att vi är både envisa och kostnadseffektiva och jobbar bra tillsammans. Nu gäller det bara att paketera det på bästa sätt så att både gäster och vår familj kan trivas.
Myssjö gård är i dag på samma gång ett naturnära STF-boende och familjen Vegis sommarställe. Vattnet i sjön är så rent att det går att dricka, vilket bland annat bevisas av att den rödlistade algen sjöhjortron trivs här. Gasol ersätter el till spis, grill och kylskåp och ved värmer bastun. Solenergi ger belysning och mobil-laddning samt driver flotten som tar ut gästerna till ön.
Entusiasmen hos värdparet är påtaglig. De har mycket att berätta om den tid och det arbete som de har lagt ner på att skapa en tystlåten plats med ett boende där gästerna inte behöver trängas med varandra.
– Vår uppgift är att ta hand om och utveckla den här fantastiska platsen, säger Sandra.
Här seglar havsörn och fiskgjuse över trädtopparna, i strandkanten har bävern sitt bo och på sjöbottnen trivs kräftorna. Vissa nätter hörs ugglan hoa, kronhjorten bröla och en avlägsen varg yla.
– Ändå är det bara 50 minuter med bil från centrala Stockholm hit till ön och ännu närmare till tättbefolkade områden som Gnesta och Nykvarn, säger Sandra.
Vi slår följe genom grönskan för att utforska omgivningarna. Ovanför våra huvuden tränar unga svalor sin flygförmåga. Några trädtält skymtar uppspända som stingrockor mellan stammarna och bekväma stolar lockar mellan bärbuskarna. Vid sjön finns SUP-brädor, vattenkikare och kajaker till låns. Invid badstegen i en avsides träddunge signalerar en skylt ”Pusshållplats”. Spännande!
Vid köket, som används av såväl gäster som värdpar, står grill och stekhäll redo. Solpaneler på ytterväggar och tak inväntar soliga dagar. En trappa upp finns ett enklare boende med våningssängar. Strax intill ligger timmer-stugan med nylagt golv, braskamin och plats för hela familjen. Och i ladan, som tidigare delvis saknade både väggar och tak, kan det numera dukas upp till fest, bröllop och möten. Biljardbord och pingisbord har också hittat hit. Utanför dörren finns -bikuporna där Myssjös mest nyinflyttade invånare surrar.
– Alla möbler ni ser, även virket till ladan, är återbruk eller second hand, berättar Mattias samtidigt som han drar på sig skyddskläder för att bedöma tillståndet i bisamhället.
I skymningen tränger så ett mjukt lampsken ut genom de tunna väggarna till vårt logi – ett bekvämt canvastält, inhandlat på Blocket och numera uppställt på gården. Med blommor på bordet, matta på golvet och sängarna bäddade med varma täcken för att hålla nattkylan borta.
Men först lockar röken som sipprar ur skorstenen på bastun oss tillbaka ner mot sjön. Vi sitter länge i värmen på lavarna och låter därefter en simtur i sjön och en källarsval öl avrunda samkvämet.
Och visst blir sömnen god i canvas-tältet, med nära till nattens alla ljud. Vi störs vare sig av ylande vargar eller brölande hjortar. Bara en namnlös fågels kvitter och kaminens stillsamma väsande håller oss sällskap.
Morgonen därpå hälsar en blyg sol välkommen. Den stiger sakta över daggvått gräs och sjön ligger spegelblank. Det är trivsamt vildvuxet och frodigt.
När vi väl gnuggat sömnen ur ögonen gör vi ett besök vid populära Flotellet. Det är ett flytande hotellrum med dubbelsäng, grillplats och ett litet kök. Med en egen solcellsdriven motor kan hela flotten förflytta sig till någon ostörd och undanskymd vik, dit frukosten levereras med kajak.
I köket tillbaka på gården är det morgonbestyr med skrammel från kastruller. Efter en snabb första frukost ger vi oss iväg med Mattias för att vittja kräftburarna. Det är något som gäster kan boka som tillval, under större delen av augusti. Sakta styr Mattias flotten mellan flöten som markerar var burarna finns. Han lyfter upp dem en efter en och inspekterar fångsten. Små kräftor ratas och kastas tillbaka, de större får följa med i land utan att veta vad som väntar.
Nyfikna vandrar vi sedan över ön. Det är bergigt och dramatiskt, med mjuk mossa och tät granskog som på sina håll övergår i ängar och igenvuxen åker. En gammal körväg från tiden då det bedrevs jordbruk på ön slingrar sig längs stranden. Vi får klättra över vindfällen och förbi steniga partier. Det känns vilt och lite spännande. Men man kan inte gå vilse.
– Tanken är att få ut våra besökare i naturen, att de får upptäcka och uppskatta såväl tystnaden som allt det gröna utanför knuten. Här kan man dessutom skåda både fisk och fågel, säger Sandra som uppmuntrar gästerna att stanna mer än en natt.
– Det tar tid att landa och gå ner i varv, förklarar hon.
Inte långt från flottens angöringsplats på fastlandet passerar Sörmlandsleden. Trötta vandrare som hellre vill tillbringa natten i en säng än på ett tunt liggunderlag ute i skogen hör till dem som gärna sover över på Myssjö gård.
Och familjen Vegis har funnit sig väl till rätta på ön. Sandra svarar för gästerna, Mattias tar hand om tekniken och de tre barnen tillbringar enligt sina föräldrar gärna både helger och veckodagar här.
– Vi har ett bra teamwork, summerar Sandra. Det är kanske inte mindre jobb, men vi trampar inte på samma ställe och lär oss hela tiden något nytt, om oss själva och av våra gäster.
