Annons

"Låt prylarna leva länge"

Behöver du verkligen köpa nytt - igen? (Turist nr 5/19)

Detta är en åsiktstext där innehållet är avsändarens egen uppfattning.

Klimathotet och debatten kring våra resors påverkan har knappast undgått någon. Sommaren bjöd på ett jättesug efter Sverigesemestrar, helst i kombination med tåg. Det är bra. En tydlig förändring i rätt riktning. Men det finns fler sidor av vår klimatpåverkan att titta på. Fritid i allmänhet, och friluftsliv i synnerhet, står för betydande konsumtion av kläder och utrustning. Vi möter ett prylfokus var helst vi kliver in, i sportbutiker, i facktidningar och intresse grupper på Facebook.

Konsumtion har blivit en närmast självklar del av naturupplevelsen. De flesta tycker att det är roligt att köpa nytt, att uppdatera sig, äga det senaste – en förståelig men ganska korttänkt glädje. Begreppet flygskam har de flesta stött på. Kanske är det hög tid att lägga till ordet prylskam i debatten? Vi behöver alla bli bättre på att fråga oss själva: Måste jag överhuvud taget köpa det här? Går det att få tag på begagnat? Varför byta ut det som går att laga? Kan jag sälja vidare till någon annan? Skulle en rejälare, och lite tyngre produkt, bli ett hållbarare val än den där superlätta men sköra?

”Kanske är det hög tid att lägga till ordet prylskam i debatten?”

Redan i dag kan en bild på en väl vårdad, lagad ryggsäck ge fler gillanden i sociala medier än en sprillans ny. Patina är hett och de företag som tar ansvar för att också reparera sina varor rankas högre än de som lever av slit och släng. Ja, jag kastar sten i glashus. I tidningen Turist har vi artiklar med prylguider och tester. I det här numret är det jag som gjort guiden till pannlampor för resor och friluftsliv. Dessutom gillar jag prylar. Ute i skog och mark kallas jag retsamt ”Anders-Anders” av mina närmaste vänner. Jag har nämligen egenheten att ofta ha flera uppsättningar av viktiga saker: två kompasser, två yxor, två sittunderlag med mig ut i skogen.

Varför har jag svårt att både förklara och försvara. Dels finns behovet  av reserver. Har jag till exempel med åren funnit ”min” kniv av hög kvalitet och funktion, gäller det att säkra upp favoriten med en likadan. En annan bortförklaring kan vara att jag innerst inne är hjälpsam. När någon plötsligt saknar något viktigt känns det skönt att kunna säga: ”Här, varsågod. Du kan låna av mig”.

Jag är också dålig på att lämna ifrån mig prylar. Bara för att jag nyfiket köpt ett nytt friluftskök som är modernare än mitt förra, kommer jag i regel mig inte för att göra mig av med det gamla. Det kan ju kan vara bra att ha. Så här går det naturligtvis inte att fortsätta. I det gamla talesättet ”den som har flest saker när den dör vinner” finns bara förlorare. Det vill jag skamset erkänna.

För övrigt:

…. blir alla vinnare av att återvinna
… ger laga-lyckan en härlig känsla
…. är Black Friday rena mörkret•

Anders Tapper
Kontakta redaktionen

Vill du veta mer? Undrar du över något? Skicka ett mejl.