Detta är en åsiktstext där innehållet är skribentens egna uppfattning.
I senaste numret av Turist slog sig vår ordförande Pia Jönsson Rajgård på bröstet med följande inledning: “I en tid då civilsamhällets beroende av offentliga medel ifrågasätts, framstår Svenska Turistföreningen som ett inspirerande exempel på hur självfinansiering kan gå hand i hand med demokratisk förankring, lokal närvaro och samhällsengagemang.”
Vi är alltså emot att föreningar tar emot offentliga medel. Vi är stolta över detta. Noll förståelse för att olika föreningar har olika logiker och olika förutsättningar att ekonomisera sina idéer.
Jag tycker att meningen är omdömeslös och relativt tom på maktanalys. Vilka medlemmar har STF? Vilka har vi inte? För vilka bedriver vi verksamhet? Och för vilka gör vi inte skillnad i dagsläget?
Vidare ställs frågan varför STF inte söker fler offentliga medel? Har vi tillräckligt med pengar för våra visioner? Har vi tillräckligt med ideell verksamhet? Gör vi tillräckligt med skillnad?
Jag har länge tyckt att STF inte drar nytta av potentialen av vår ideella verksamhet. Att man så högljutt och stolt begränsar sig när det gäller finansieringen kanske är ett delsvar. Föreningen behöver en tydlig finansieringsstrategi och högre ambitioner för att växla upp den ideella verksamheten. Det faktum att vi inte ens på allvar har utforskat möjligheten att söka Postkodsmedel är på gränsen till oansvarigt.
Vidare kan man också hävda att STF knappast skulle kunna bedriva vår verksamhet utan just offentliga medel. Skulle vi kunna bedriva fjällverksamheten utan utgifter som belastar statsbudgeten?
Jag önskar att man skaffar sig rejält högre ambitioner samt fler realistiska planer för hur vi kan skala upp vår verksamhet. Då kan vi göra skillnad för fler. Året runt. Varje dag.
Erik Wagner Sobelius,
medlemsombud inom Svenska Turistföreningen
Svar:
Insändaren har uppfattat det som att jag skulle vara emot att andra organisationer tar emot offentlig finansiering. Min krönika har ingalunda det syftet. Mitt resonemang handlade enbart om STF och avsikten var inte att recensera hur andra organisationer väljer att finansiera sin verksamhet. Det är upp till var och en att besluta utifrån sina förutsättningar. Jag tackar för möjligheten att få förtydliga detta.
Det budskap jag vill framföra är att STF har valt en hög grad av självfinansiering och haft den möjligheten genom tiderna. Inte utan utmaningar och givetvis söker vi både statlig och annan offentlig finansiering, exempelvis till utvecklingsprojekt, investeringsstöd till våra fastigheter och vid andra tillfällen när det är relevant och möjligt med olika typer av extern finansiering
STF:s verksamhet är uppbyggd kring vår förening med i cirka 180 000 medlemmar, en omfattande lokal verksamhet med drygt 60 lokalavdelningar och en omfattande ideell verksamhet runt om i landet.
Vidare äger STF ett aktiebolag där all vår kommersiella verksamhet bedrivs. Totalt sett finns cirka 500 medarbetare i hela organisationen. De flesta av dessa är anställda i aktiebolaget och verkar i vår omfattande boendeverksamhet. I tillägg till detta har vi ett nätverk av anslutna boenden i hela landet som alla är fristående företag, men med en nära avtalsbaserad koppling till STF.
Alla dessa delar kräver en långsiktig och stabil finansiering för att våra medlemmar ska känna sig trygga med ekonomi och verksamheten i stort. Vi behöver se till såväl helhet som långsiktighet.
STF har naturligtvis ett behov av att de flesta av de upplevelser som våra medlemmar tar del av tillhandahålls av någon annan. Naturen med alla sina upplevelser, alla kulturmiljöer och olika platser runt om i landet. I mångt och mycket finansierat av offentliga medel när det gäller underhåll och drift.
Några av frågeställningarna som insändaren pekar på finns uttalade i vår visionära målbild som riksstämman har beslutat. Vi har till exempel gjort en medveten satsning på att försöka öka andelen extern finansiering, framför allt i form av offentliga bidrag. 2021 fick STF totalt 2,5 miljoner i offentlig finansiering. 2025 nådde vi 17,5 miljoner. Vi har även sökt medel som inte beviljats, bland annat från Postkodstiftelsen. Under senare tid har vi gjort en större 3-årig ansökan till Allmänna arvsfonden och denna väntar vi svar på i skrivande stund.
I detta arbete, som kräver såväl tid som kunskap, behöver vi hela tiden ha STF:s helhet för ögonen, tänka långsiktigt och undvika risker som skulle kunna utmana vårt oberoende som förening och företag. Allt för att vi ska kunna fortsätta vårt viktiga uppdrag att göra skillnad för fler. I dag och i framtiden.
Pia Jönsson Rajgård,
ordförande Svenska Turistföreningen
