”Om man ska boka färdtjänst, kan man uppge adress Lurbovägen 7. Då kommer man till en startpunkt ovanför entrén till strandpromenaden och får nedförsbacke den första biten. Om du istället startar vid parkeringen vid Lurbo bro, är det en lång och ganska brant uppförsbacke …” (ur Testpatrullens rapport från Vårdsätra strandpromenad).
– Jag älskar att vara ute i naturen och provar gärna nya ställen. Men det är viktigt att i förväg få bra information om vad jag kan förvänta mig i tillgänglighet, säger rullstolsburna uppsalabon Jennifer Ast. Folk tror ofta att ett visst ställe är handikappvänligt, men när jag kommer dit så möter jag hinder som man kanske inte sett eller tänkt på.
Jennifer Ast ingår i en av Upplandsstiftelsens testpatruller, där länsbor med olika funktionsvariationer ger sig ut i länets friluftsområden för att utvärdera och dokumentera tillgängligheten. I dag är patrullen, som den här eftermiddagen består av fyra personer i rullstol och en medföljande assistent, i Stadsskogen strax utanför centrala Uppsala. Med är också projektgänget från Upplandsstiftelsen, en samarbetsorganisation där såväl regionen som länets kommuner ingår.
Solen strilar milt genom grönskan och patrullen rullar smidigt på mjuka men stabila grusgångar.
– Bra underlag att köra på, konstaterar Christer Jacobson, mångårig medlem i testpatrullen. Ibland är det svårt att veta när det bara står ”grusväg”, det kan ju vara allt från mjuk sand till småsten som hjulen fastnar ner i.
I nuläget finns två testpatruller, en baserad i Uppsala och en andra, nystartad, i Enköping. Upplandsstiftelsen har arbetat med tillgänglighet inom friluftslivet i många år, men med nya pengar från Allmänna arvsfonden har ambitionen nu kunnat höjas. För det räcker inte att bygga spänger och tillgängliga toaletter, konstaterar Eva Arnemo, hälsostrateg på Upplandsstiftelsen som arbetat länge med de här frågorna. Informationen måste också nå ut till dem som behöver dem.
– Och utöver det vill vi inspirera fler och visa vad som faktiskt är möjligt, säger Eva Arnemo.
Regionens ansvariga har konstaterat att även om det i dag finns 30 tillgänglighetsanpassade naturområden i länet – så är besökarna med funktionsnedsättningar förhållandevis få. Det gäller inte bara Uppsala län. SCB:s undersökningar kring våra friluftsvanor visar att 37 procent av personer med funktionsnedsättningar uppger att de inte har varit ute i skog och mark alls under ett år, att jämföra med 12 procent för övriga befolkningen.
– Vi behöver satsa mer på det som sker före besöket i naturen, säger Eva Arnemo. Med hjälp av bland annat testpatrullerna ska vi ta in kunskap. Men vi vill också hitta nya sätt att nå ut till fler. Vi ska ordna fler egna turer till olika områden, och utöka samarbetet med andra arrangörer. Många vill inte ge sig ut själva och känner sig tryggare i grupp.
Kollegan Sara Beckman poängterar vikten av tydlig och lättillgänglig information:
– Vi planerar att jobba mer med filmat material och på sociala medier, både för att inspirera och visa på fina områden och för att ge praktisk information om hur tillgängligheten är på plats.
Läs mer: Världens längsta anpasssade tur
Tillbaka till Stadsskogen, där patrullen samlats vid rastplatsen Lövgrenska slätten. Här har de varit tidigare och i rapporten härifrån kan man bland mycket annat läsa att det går att få in rullstolen till rastplatsens bord, åtminstone vid gavlarna.
– Det är ju bra, men det här bordet är alldeles för högt för mig, säger Frigg Mignell som nästan försvinner under bordskivan när hon rullar in med sin stol.
Frigg Mignell, som har sin assistent Elina Aspman med på turen, berättar att hon försöker komma ut i naturen så ofta som möjligt.
– Jag hör till de lite djärvare, och ibland blir det ju inte riktigt som man tänkt sig. Så det gäller att hitta assistenter som orkar och också tycker att sånt här är kul.
Gruppen har nått fram till Stadsskogens lekplats, där det också finns toaletter, varav en är tillgänglighetsanpassad. Jennifer Ast rullar uppför rampen, trycker på dörröppnaren … och inget händer. Det visar sig att handikapptoaletten är låst, medan de andra är öppna.
– Sånt händer ganska ofta, suckar Jennifer Ast. Man kommer fram till toaletterna och så är just den handikappanpassade toan stängd, eller trasig.
De andra i patrullen håller med, och alla är eniga: tillgången till en fungerande toalett är ofta en förutsättning för att komma ut i naturen.
– Brant uppför eller nerför, och så om det finns toalett. Det är det vi pratar mest om, skrattar Christer Jacobson men blir sedan allvarlig.
– Toaletten är viktig. Vi kan ju inte bara ta en sväng ut i skogen, och många i rullstol har också problem med magen. Vet man inte om det finns en vettig toalett kanske man inte vågar sig ut.
Dessutom, påminner Karin Brolin från Upplandsstiftelsen, är tillgång till toalett en angelägenhet för flera grupper, till exempel äldre eller nya svenskar som kanske inte är så vana vid att gå ut och sätta sig i naturen.
– Det är ju så det är, när man tillgängliggör ett område för den målgrupp som det är nödvändigt för, till exempel rullstolsburna, så gör man det ju tillgängligt för alla, säger Karin Brolin.
