Amazonen med sitt gräddvita tak och svarta kaross är omgärdad av barn med putsdukar i händerna. Snart är bilen spegelblank. Barngruppen, anförd av två kvinnor som presenterat sig som Doris och Göta, går vidare mot Konsumbussen för att handla ingredienser till korvstoppning.
Det handlar om en så kallad tidsresa. Doris och Göta har med hjälp av en magisk ramsa förflyttat barngruppen till år 1956. De barn som velat har fått låna klädesplagg modell äldre och sedan följt med till Östersunds bil- och motorverkstad som ligger i området kring ”Macken år 1956”, här på Jamtli friluftsmuseum. Där finns också en liten kiosk vars skyltfönster lockar med såväl godis som ”filmisar”, samlarbilder på filmstjärnor. Utanför kiosken sitter några ungdomar och spelar kort. Från en högtalare hörs musik: ”Why must I be a teenager in love?”.
Under ett par sommarmånader varje år förvandlas utomhusdelen av länsmuseet Jamtli i Östersund till det som kallas Jamtli Historieland. De olika miljöerna befolkas då av skådespelare, som agerar och är klädda utifrån den tidsepok de representerar – från sent 1700-tal till mitten av 1970-talet.
I tidsbubblan 1975 är en mexitegelvilla, tidsenligt inredd, en av attraktionerna. Villans dörr öppnas och ”Sven-Olof” i ljus nylonskjorta bjuder in oss. Hallgolvet är belamrat med träskor och i tonårsdotterns rum hänger idolaffischer och hästposters på väggarna. I köket, med mörkgrön kyl/frys, gulbruna skåp och randig plastmatta, står ”Birgitta” i papiljotter och gröna gabardinbyxor och bakar.
– Ungdomarna gömmer sig här nere, säger Sven-Olof och leder vägen nerför trappan. I gillestugan med brunvitrandig soffgrupp spelar en grupp tonåringar rundpingis.
– Ibland ångrar jag nästan att jag köpte pingisbordet. Det har blivit som en ungdomsgård, säger Sven-Olof med en suck.
Vid de kommande anhalterna fortsätter det i samma stil. Hos ”grönavågarna” blir vi ombedda att skriva på en protestlista mot atomkraft, ett hett ämne år 1975 även om folkomröstningen ska dröja ytterligare fem år.
År 1895 utspelar sig i den pampiga Näsgården där dottern i huset förklarar att salen är nytapetserad, ”inför mitt stundande bröllop” och förtjust visar upp fotot av sin tillkommande.
I Per-Albintorpet möter oss doften av stekt fläsk. Köttet kommer från en av de egna grisarna, berättar kvinnan vid vedspisen. Året är 1942 och hon och maken är lyckligt lottade som fick möjlighet att köpa torpet genom det nya statliga lånesystemet. Här kan de odla egna ärter att rosta till kaffesurr, en nödvändighet så här i krigets ransoneringstider.
På väg därifrån hör vi bräkanden. Med strålande utsikt över Storsjön ligger fäboden, där getter och killingar tålmodigt låter sig klappas. Nerifrån brunnen kommer två bu-töser i långa kjolar, förkläden, flätor och huvuddukar bärande på varsin emaljerad hink med vatten. De berättar att de båda är tolv år och i vanliga fall heter Alice och Joline. Men i dag kallar de sig Louise och Astrid eftersom de deltar i Jamtlis ”Barn för en dag”. Under en dag kan barn mellan sju och tolv prova att leva i en annan tid. Tjejernas uppdrag är att vara hjälpredor till den fäbodjänta som just nu grämer sig över att dagens ystning misslyckats. Osten har inte velat stelna.
– Det måste ha varit skrömt i mjölken, säger jäntan, övertygad om att något trolltyg har varit i farten.
Jamtli är ett resultat av den nationalhistoriska vurm som var stark i Sverige vid sekelskiftet 1900. I Östersund fanns vid denna tid föreningen Jämtslöjd som hade samlat in hus och föremål från olika delar av Jämtland och Härjedalen. Kommunen skänkte föreningen ett stycke mark och 1912 invigdes Fornbyn Jamtli (ordet jamtli betyder ungefär jämtländsk sluttning) med visionen att vara en arena för traditionell folkkultur och hantverk.
Insamlandet fortsatte och 1930 byggdes en pampig stenkoloss till museum strax intill. I dagens basutställning med fokus på Jämtlands läns historia finns i dag, bland mycket annat, de världsberömda, cirka tusen år gamla, Överhogdalsbonaderna. Långa, vävda tygvåder täckta av människor och djur. På senare år har museet dessutom utökats med en filial till Nationalmuseum, där konst och design från dess samlingar kan visas även utanför huvudstaden. Till skillnad från friluftsmuseet är övriga delar av Jamtli förstås öppna året om. Vid några återkommande marknadstill-fällen varje år lever området också upp extra mycket. Jamtli julmarknad är vida omtalad och lockar över 20 000 besökare per år.
Vi återvänder till friluftsmuseet, besöker handelsboden och ser barn prova på timmerflottning. Så blir vi stoppade av en mörkgrå Volvo PV 444 (senare läser vi att den tillverkades 1944–1957). Kvinnan i förarsätet, iklädd sjalett, vevar ner rutan och frågar om vi vet vägen till Storlien. Vi pekar vagt västerut och bilen puttrar vidare, medan lukten av blyad bensin hänger kvar i luften.
Sedan är vi tillbaka i 1970-talet igen. Vi som minns det decenniet blir glada av de bulliga rosa elefanterna, puss-tunneln och lattjolajbanlådan från barnprogrammet Fem myror är fler än fyra elefanter. Och än mer när showen på den lilla scenen drar igång. Tre skådespelare gestaltar legendarerna Magnus (Härenstam), Brasse (Brännström) och Eva (Remaeus) såväl ordagrant som kläd- och röstlikt. Snart sjunger publikens alla vuxna med: ”Där är där man inte är, här är här där man är”.
För ja, även denna glimt från tevevärlden anno 1975 har fått en plats här på museet. Men längre fram i tiden än så sträcker sig inte historievandringen på Jamtli.
Än.
