Umeälven löper parallellt med vägen mot norska Mo i Rana. Men riktigt så långt ska inte vi. Drygt en timmes resa från Umeå centralstation ligger det lilla samhället Granö. Här har gemensamma byakrafter skapat ett naturnära besöksmål med boende, restaurang och -aktiviteter.
Halvannan kilometers vandring från byn leder en hängbro över till älvens norra strand. På en smal tall-bevuxen landtunga etablerades här på 1960-talet Granö camping – i dag Granö Beckasin.
Vi stannar framför det som en gång fungerade som campingplatsens servicebyggnad och som nu är reception och restaurang. Halvön är inte stor, men här ryms inte bara renoverade campingstugor utan också det nya ekohotellet, helt byggt av naturmaterial av lokala hantverkare. Här finns också ett glashus som stod -uppställt på torget året då Umeå var kulturhuvudstad och som nu används för mindre konferenser, bröllop och fest.
I en skyddad vik söker sig röken från den vedeldade bastun upp genom skorstenen. Från vägen försvinner vandringsleder och promenadstråk ut i terrängen, med namn som Kärleksstigen, Järvrundan och Kvarnslingan.
Och på den lilla höjden på landtungans norra spets ruvar sex fågelnästen, hängandes halvvägs upp på tallstammarna och länkade till varandra med gångbryggor högt över marken. Inredda med omsorg om detaljerna och sobert färgsatta. Här finns ordentliga badrum med vatten och avlopp, golvvärme samt täljstenskaminer att elda i för extra värme eller myskänsla. De stora fönstren bjuder på trädtoppsutsikt över Umeälven. Eller insikt. En ekorre kikar nyfiket in från en gren, en hackspett drar en trumvirvel på ett träd.
– Fågelnästena blev färdiga 2012 och slog ner som en bomb. De blev snabbt extremt populära, alla ville hit, säger Christopher Storm, naturguide och en av Granö Beckasins åtta delägare.
Han ska snart berätta mer om historien bakom Granö Beckasin. Men innan solen går ner vill vi hinna ut i naturen. Vid älvkanten vittnar parkerade kajaker, kanoter och cyklar om fler aktiva gäster. Och utanför matsalen står Petvin Sandström och trampar otåligt.
Han är vår inhyrda guide och ska ta oss på en tur i omgivningarna. Vi paddlar iväg över Umeälvens svarta vatten och styr in i en liten skyddad vik där vi drar upp kanoten. Petvin tar täten uppför den tvärbranta nipan, över lav och lummer, pekar ut en gammal skvaltkvarn invid en bäck, berättar om djur och natur.
Det är en gammal skog vi befinner oss i, tät och högväxt, med stubbar som multnat och täckts av grön mossa. Hit tar Petvin besökare året om och många blir bara stående med öppna munnar och tar in omgivningen, berättar han. Ibland dyker en nyfiken ren upp eller någon skogsfågel som skrämts upp och flaxar iväg mellan träden.
– När de sedan kryper in i bastun, ibland med ett sprakande norrsken på himlen, har de inte ord för att beskriva sina upplevelser. Och det, säger Petvin gäller oavsett var man kommer ifrån, Sverige eller kontinenten, alla är lika tagna.
Granö Beckasin är resultatet av att några invånare i byn tidigt på det nya seklet ville försöka stoppa den planerade nerläggningen av skolan och samtidigt ge Granö en chans att locka både besökare och nya invånare till byn.
Med den befintliga campingplatsen som nav tog idéerna form utifrån ledord som långsiktighet, lokalt samarbete och ekologisk hänsyn. En tidig aktivitet var flottfärder på Umeälven där flotten byggdes av gästerna själva. Därefter har utbudet vuxit och utvecklats med äventyr och upplevelser, i skogen och på älven, både sommar och vinter. Allt på naturens villkor. Samarbete med andra lokala aktörer har också varit viktigt, och här erbjuds även paketlösningar som omfattar fler aktiviteter och boenden runt om i området.
Namnet Granö Beckasin har sin egen historia och grundar sig i den samling på omkring 30 000 uppstoppade fåglar som den lokale konservatorn Jan-Erik Sjöblom lämnade efter sig när han dog. Planen var från början att bygga ett helt museum. Så långt räckte inte ekonomin när finanskrisen slog till 2008, men Jan-Eriks favoritfågel enkelbecka-sinen fick i stället äran att ge namn åt anläggningen med dess trädnästen.
Flera av de uppstoppade fåglarna finns också att beskåda inne i restaurangen där ren, laxöring och blåbär hör till de lokala ingredienser som ingår i kvällens meny. Middagen serveras vid bordet av vd:n själv. Cecilia Sandström har nämligen hoppat in i serveringen för att täcka upp för ett sjukdomsfall.
– Det är en liten anläggning där vi får räkna med att göra lite av varje utöver det vi är anställda för, kommenterar hon. Men det är nog delvis därför vi också trivs så bra.
Dagen därpå tar vi oss åter över bron och in i samhället. Hos Juliane Nicklass möts vi med glada skall av ett femtiotal draghundar som anar vad vi är ute efter. Företaget är ett av många som erbjuder upplevelser i samarbete med boendeanläggningen.
Hundarna tystnar snabbt när de börjat springa, så här i barmarkstid dragandes på oss i vagnar med gummi-hjul. Körningen är både lättare och mjukare än med vinterns slädar med medar. Efter drygt en timme är vi tillbaka där vi började.
När vi rullar ut från Granö ser vi på byn med nya ögon. Här finns numera fler invånare, skolan lever och framtidstron har vuxit. Christopher Storm är nöjd och berättar att många nu vågar satsa på såväl boende som företagande på orten.
– Det har varit himla roligt och spännande att ha varit med om att från ingenting skapa någonting. Nu gäller det bara att fortsätta på samma sätt.
