Detta är en åsiktstext där innehållet är avsändarens egen uppfattning.
Fjällens fem är rubriken på en av artiklarna i nummer 1/21 av tidningen Turist. Det är en guide som i stora drag beskriver de svenska fjällens huvudområden för vinterturer. Vän av ordning lär tycka att urvalet av endast fem är snävt. Så sant. Jag är väl medveten om att många fina områden utelämnas: Råsto i nordvästra Lappland, Arjeplogsfjällen, Fulufjäll i södra Dalarna… ja, listan kan göras lång.
Vi har dock valt att fokusera på de områden där STF erbjuder möjligheter till boende i stugor och fjällstationer. Återkommande höjs också röster om att STF behöver fler fjällstugor. Man vill ha ytterligare en stuga i Visttasvággi, dalgången nordväst om Kebnekaisemassivet. Stugor behövs på den i dag stuglösa delen av Kungsleden mellan Kvikkjokk och Ammarnäs. Med mera.
Men nya övernattningsstugor i fjällvärlden är en komplicerad fråga. Merparten av STF:s stugplatser och stationer fanns på plats redan på 1930-talet. Ytterligare några tillkom fram till 1960-talet. Föreningens senaste nyetableringar är från början av 1980-talet: Aigert-, Serve- och Tärnastugorna i Vindelfjällen, längs den sydligaste delen av Kungsleden. Den fina trion kan mycket väl utgöra STF:s sista nya stugplatser inom överskådlig tid.
”Ett krig mellan fjällturismen och rennäringen spär bara på motsättningar och polarisering”
Från 1980-talet och framåt har viktiga miljölagar tillkommit som bland annat inneburit att friluftslivets och turismens intressen vägs mot rennäringens. Rennäringen är hårt pressad, av gruvexploatering, vindkraftsutbyggnad, infrastrukturbyggen och, framför allt, pågående klimatförändringar.
Den ökande fjällturismen framhålls allt mer som ytterligare en störning för renarna, och nutida tillståndsprövningar har ofta gett renägarna företräde framför friluftsliv och turism. Kommande lagförslag väntas förstärka den trenden. Inom den samiska nationen Sapmí anser många att fjällturismen och STF:s fjällverksamhet bottnar i ett kolonialt synsätt som kan ifrågasättas. I grunden håller jag med.
Min slutsats, allt detta sammantaget, är att i stället för att svara upp mot önskemål om fler fjällstugor och nya leder blir utmaningen framöver att möta växande krav på rivning och avveckling av stationer, stugplatser och ledsträckor. Den privata fjällstationen Anjan i jämtländska Kallbygden fick nyligen nej av regeringen att fortsätta driva sin raststuga på en av lederna. Liknande tankar förs fram av samebyar kring våra fjällstationer Blåhammaren och Sylarna i Jämtland.
Denna utveckling gör mig bekymrad. Ett krig mellan fjällturismen och rennäringen spär bara på motsättningar och polarisering.
Vi måste alla kunna se och respektera fjällens olika behov, och tillsammans söka lösningar.
För övrigt…
…ger minskat strandskydd ökade stugmöjligheter.
…kräver framtiden ökat allemansvett.
…har ordet fjälltur inbyggd lyckokänsla.