Detta är en åsiktstext där innehållet är avsändarens egen uppfattning.
Många av oss som vandrar eller skidar i fjällen gör det för att möta stillheten, utsikten, den friska luften och känslan av orörd natur. Men bakom varje ledkryss, stuga och fjällstation finns också en annan berättelse – om hur fjällandskapet gjordes tillgängligt för turister, ofta utan att ta hänsyn till dem som redan levde där. Under mer än hundra år har Svenska Turistföreningen byggt upp en fantastisk infrastruktur som många av oss gläds åt. Men vi behöver också se hela bilden.
De svenska fjällen är sedan lång tid tillbaka hem och arbetsplats för samer – vårt urfolk med egen kultur, språk och näring, vars rättigheter och kunskap inte alltid fått ta plats i den turismutveckling som skett. I broschyrer, guideböcker och bilder har samer ofta framställts som färgglada inslag i landskapet – symboler snarare än människor med samtida livsvillkor. STF har, precis som andra aktörer, varit en del av det. Deras liv har romantiserats, men deras verklighet, utmaningar och rättigheter har förblivit osynliga. Den här synen lever kvar hos många än i dag.
Jag har under många år, både som privatperson och som forskare, fört samtal med samiska företrädare. Det finns en oro för hur renskötseln påverkas av turismens utbredning – men också ett hopp när nya samarbeten växer fram, där respekt och kunskapsutbyte står i centrum. Fjällen är inte orörda. Det är ett kulturlandskap, där samiska berättelser och spår finns överallt – om vi bara väljer att se dem. Ett positivt exempel är att Länsstyrelsen i Jämtlands län nyligen omförhandlat ett markupplåtelseavtal med STF, där större hänsyn tas till renskötseln. Det visar att förändring är möjlig. Och STF har alla möjligheter att spela en aktiv roll – som brobyggare mellan olika perspektiv.
Klimatfrågan är också viktig. Fjällmiljön är känslig, och när fler människor vistas i naturen ökar slitaget. En framtidssäkrad fjällturism behöver vara både inkluderande och varsam. Det kan innebära att vi ibland väljer att avstå från en fjälltur – eller helt nya sätt att möta naturen på. Frågan är inte om vi ska fortsätta röra oss i fjällen – utan hur? Kan vi göra det på sätt som stärker samisk närvaro, lyfter traditionell kunskap och ger naturen en chans till återhämtning? Jag tror det.
Samtidigt finns det en påtaglig frånvaro av samiska röster i den information som möter besökare vid STF:s fjällstugor. Vandringskartor, skyltar och broschyrer berättar sällan om dagens renskötsel, rättigheterna hos samebyarna eller varför vissa områden är särskilt känsliga under till exempel kalvningsperiod. När samer osynliggörs som nutida markanvändare blir det också svårare att förstå varför en helikoptertur över Giebmegáisi (Kebnekaise) kan vara problematisk eller varför en led behöver justeras. Att synliggöra samer som en levande del av dagens fjäll – inte bara som en del av kulturarvet – är avgörande för en rättvis och hållbar turism. Det handlar inte bara om representation, utan också om att ge plats åt kunskap, erfarenhet och närvaro som har burit fjällandskapet genom generationer.
För mig handlar det om ansvar, inte om skuld – och om möjligheten att göra bättre. STF har som organisation både makt och möjlighet att vara med och forma en turism som både värnar naturen och respekterar dem som har levt här i generationer. Kunskap är nyckeln. Genom att lyssna, lära och agera kan vi skapa en fjällturism där fler röster får höras, där fler perspektiv får plats och där framtiden byggs med både omtanke och insikt. Som medlem vill jag vara med och ta det ansvaret.
Det börjar med att öppna ögonen och se fjällen med respekt, med förståelse och med vilja att förändra.
Susanne Holst, medlem i STF och etnolog vid Umeå universitet
Läs också: STF svarar – Vi vill bidra till kunskap och nya perspektiv
