Från en 80-årings fågelperspektiv
En försommardag rastade jag på en gräsbevuxen fjälläng i Kebnekaiseområdet, en blåhake satt på en sten intill ett videsnår och sjöng melodiska tonslingor omväxlande med knäppande, knastrande läten. Sången växlade sedan över till ett klingande klockspel, det lät som renskällor och fortsatte sedan med sina ekvilibristiska toner som ibland hördes som en märklig tvåstämmig sång från fågeln.
Jag tänkte att den med sin sång berättade om den långa resan från nordvästra Indien fram till renbetesmarkerna där jag satt.
En flygfärd på ungefär 6000 kilometer; sångaren berättade om sin odyssé förbi Himalayas västra utlöpare, över Pamirs högplatå och ökenområdena kring den av människan torr- och ödelagda Aralsjön, över Rysslands floder och Ukrainas vida stäpper, via Polens skogar och fält, sedan över Östersjön, fram till denna plats. En lång färd för en sådan fågel som väger 12-25 gram.
Själv bär jag en ryggsäck som väger ca 20 kilo, för en veckas fjällvandring.
Jag associerar också till att sången, förutom markering av reviret, framkallar en sorts sånglinjer; det som Australiens urfolk Aboriginerna använder som en slags kompass till en spirituell värld, sånger om förfädernas heliga platser, fångstplatser och livsviktiga källor, inte så olikt Samernas forna spåtrummor som också fungerade som en slags kompass för den som var kunnig i att tyda tecknen och framföra sångerna, den ordlösa sången, juoigat.
Hos oss är den lapska jojken en improviserad väv av vägvisning i tillvaron, toner som sjunger fram färdleder för renarna, betesmarker, sjöar, kalvningsland, heliga platser, vädrets växlingar och uttryck för känslor av samhörighet med landskapet, djurlivet och till förfädernas transcendentala närvaro.På samma sätt tolkar jag Blåhakens excellenta förmedling av såväl konkreta erfarenheter som diffust sublima drömbilder, sånger som berättar om intensiva upplevelser under den vida och farofyllda färden
hit till sommarens hoppfyllda häckningsplats.
Blåhaken sjunger för livet.
Den raststunden med koloratursång på fjället bär jag med mig på min fortsatta livsvandring, som hittills varat i 80 år.
Fakta:
Blåhaken som art övervintrar bl.a i södra Asien, hittar vanligtvis sin häckningsplats i Lappland, i fjällterrängen inne i dvärgbjörksnåren.
Blåhaken, ” den svenska näktergalen”, Luscinia svecia, är också Lapplands landskapsfågel.
Av Bengt Raattamaa