I den lilla skidorten Bydalen, drygt en timme väster om Östersund, sköter Rickard Svedjesten den dagliga verksamheten på Bydalens värdshus med cirka 400 bäddar. Men plingar det till i larm-appen, då släpper han vad han har för händer och gör sig redo för utryckning.
Rickard är inte bara vd för värdshuset utan också fjällräddare. Dessutom är han ordförande för SVEFRO, Fjällräddares Riksorganisation, som representerar 370 fjällräddare från Dalarna till Lappland.
Det går i snitt ett larm per dag till fjällräddningen, året runt. De senaste åren har de haft mer att göra sommartid än på vintern, åtminstone i Jämtland-Härjedalen och kring Kebnekaisefjällen. Exakt vad det beror på är svårt att säga, men Rickard välkomnar trenden att många vill till fjälls. Att han själv redan som 18-åring gick med i fjällräddningen var mer eller mindre självklart.
– Det är lite som med mc-gäng. Först är man hang-around. Sedan blir man antagen i gänget.
Hans hang-around-period började när han som elvaåring stod och drog liftar i Gräftåvallen (som också ligger i Oviksfjällen), där familjen drev skiduthyrning och skidshop.
– Jag har inte gjort något annat än att jobba på fjället, och jag gillar kontakten med gästerna.
Till Bydalen kommer inga ungdomsgäng för att festa som i närbelägna Åre, konstaterar Rickard.
– Hit kommer man för naturen.
