Mitt på torget står de, två jättelika svanhalsödlor av släktet Scanisaurus i naturlig storlek. Skulpturen består av tusentals unika keramikplattor och ska vara Europas största stengodsfontän. Som någon sa: Om den legat i Barcelona hade den varit världsberömd. Men nu ligger den i Bromölla.
Vi söker oss hit en vårvinterdag. Och beslutar oss för att utforska den lilla bruksorten i Skånes allra nordostligaste hörn. Så vi låter nyfikenheten styra, ger oss ut på stan – och kommer att lära oss en hel del på vägen.
Man skulle kunna säga att Bromölla står stadigt på lera och kalk. Mycket handlar här om de geologiska förutsättningarna, som stavas kaolinlera och kalksten. Det var på grund av de råvarorna och närheten till fyndigheterna på Ivön i sjön intill, som staden och den dominerande industrin växte fram.
Iföverkens industrihistoria inleddes 1887 och sedan dess är Bromölla en typisk bruksort. Än i dag finns här en av Nordens största tillverkare av VVS-produkter i porslin och annat för badrum och kök. De allra flesta har nog dragit i en toalettknopp märkt Ifö, men av traktens värdefulla kaolinlera har det även tillverkats sådant som högspännings-isolatorer och säkringar (det vi i dagligt tal kallar proppar). En av Bromöllas mest populära souvenirer är för övrigt en toalettstol i miniatyr, till salu i Turistbyrån som delar lokal med stans bibliotek.
– Toastolarna är en kul grej men ibland har det blivit lite pinsamt när vi ska tacka en gäst efter ett författarbesök … med en toalett, ler en av bibliotekarierna lite generat.
Som typisk bruksort påminner nästan allt i stan om det dominerande Iföverket, numera omdöpt till Geberit. Den centralt placerade byggnaden vid stadens torg, insvept i ett tjockt lager murgröna, misstas gärna för kommunhuset men är i själva verket företagets huvudkontor. Och utanför står bysten av Ernst Wehtje, VD under storhetstiden. Det säger en hel del.
Centrala Ifötorget har fått namn efter bruket, liksom intilliggande Hotell Iföhus. På andra sidan gatan hittar vi dessutom Iföverkens industrimuseum där man bland annat kan botanisera bland de många modeller av toalettstolar som producerats genom åren. Strax bredvid ligger Ifö Center, konsthallen som startades för några år sedan i verkets nerlagda lokaler och som ställer ut konstnärer från hela världen.
mitt i stan.
Men nu är det vinter, konsthallen håller stängt och industrimuseet har bara öppet på onsdagseftermiddagar. Men ständigt njutbart är Ifö Center Utomhusgalleri med gigantiska muralmålningar och verk av internationellt kända gatukonstnärer på de gamla fabriksbyggnaderna och runt om i centrala Bromölla. Sedan starten 2014 har det kommit nya konstverk nästan årligen, numera sammanlagt femton, där de flesta är försedda med QR-koder för mer information om verket och konstnären, samt ”behind the scenes” med bilder från skapandeprocessen.
Här syns Carolina Falkholts omisskännliga hand i 700 kvadratmeter stora Pi liksom argentinska konstnären Milu Correchs Pojken med stenansiktet och färgmättade Resting Buddha av balinesiska WD (Wild Drawing). Mest dominerande är det enorma, upp-och-nedvända skelettet T-Rex av belgiska ROA – en blinkning till våra vänner svanhalsödlorna på torget, för övrigt gjorda av konstnären Gunnar Nylund och invigda 1971. Skulpturen gjordes i samarbete med Iföverket och på nära håll kan vi studera det skickliga hantverk som Nylund och brukets arbetare lagt ner.
Konstverket är en påminnelse om att vi befinner oss i Sveriges dinosauriefynd-tätaste kommun. Återigen är det de geologiska förutsättningarna som ligger bakom. I själva verket bestod de här trakterna av Skåne för 80 miljoner år sedan av ett hav där den stora Scanisaurus och andra mäktiga vattenödlor och havsdrakar levde – och lämnade avtryck efter sig.
Vi beger oss till Havsdrakarnas Hus, en lite udda kombination av populärvetenskaplig utställning och Skånetrafikens väntsal på Bromölla station. Den är inte stor, men öppettiderna är generösa och i montrarna ryms fynd av sylvassa hajtänder, bläckfiskbitar och krokodilgaddar. Vår, sommar och höst kan man även anmäla sig till fossiljakt på Åsens Fältstation, en kvarts bilresa härifrån och som utlovar smått otroliga 100 procent fossilgaranti.
Men nu vandrar vi vidare till Bruksgatan och de docksöta Brukshusen där, vartannat solgult och vartannat pepprigt grönt. I de små husen, ursprungligen arbetarbostäder åt brukets anställda, samsas i dag verksamheter som ett arbetarmuseum, Ivetofta hembygdsförening och Leos Lanthandelsmuseum. Vi hade gärna klivit på, men även detta är säsongsstängt så vi kan bara glutta in bakom spetsgardiner. Av fröställningarna vid husväggarna att döma förstår vi att gatan sommartid kantas av stockrosor, vilket måste vara en underbar syn.
En annan kuriositet i Bromölla är alla gamla telefonkiosker som hittat ny användning. Mitt på torget syns lokala konstnären Kent Vibergs svartmålade ”Världens minsta galleri”, med en skulptur av svart diabas inuti, och utanför Havsdrakarnas hus har en annan telefonkiosk gjorts om till bibliotek i miniformat.
Fredagseftermiddagen lider mot sitt slut. Vi tar en promenad ner till Korsholmens badplats där Krog No2 lockar med AW och ”pytt och pilsner”. Krogen ligger naturskönt, alldeles invid Ivösjöns strand med solnedgång och utsikt över Ivön. Uppdragna bryggor och grillplatser vittnar om att detta sommartid är en mycket populär badplats.
Och det är här vi får höra talas om ”Kalla Fötter” ett gäng åretruntbadare som sedan 15 år tillbaka samlas varje morgon för ett dopp i sjön. Nästa morgon återvänder vi därför och möts av ett härligt gäng, redo för det 3,3-gradiga vattnet. Äldsta i sällskapet är 94 år och någon bastu behövs inte, säger de.
– Det blir bara komplicerat!
Här finns också en medföljande falang som hellre sällskapar över termoskaffe och de kallar sig ”Varma koppen”. Badarna hänger av sig dunjackorna och byter om till badkläder inklusive mössa, badhandskar och -skor. Innan de hoppar i tas den obligatoriska kollektivselfien på bryggan till gemensamma Facebook-gruppen.
– Sju simtag! Annars är man ingen vinterbadare, hojtar en av badarna glatt.
– Framför allt är det en naturupplevelse, tycker en annan. Fina mornar som denna men också alla väder. Ofta ser vi havsörnar, fiskgjusar och annat.
En tredje badare skjuter in:
– Även tillfälliga besökare är välkomna att hänga på. Vi brukar samlas vid halv åttasnåret och det är bara att dyka upp, hälsa det!
