Erika och jag ska till Stensdalsstugan för en helg, och turen startar i Vålådalen. Första biten i dalen får vi bära skidorna eftersom snön tinat bort, men sen skidar vi lätt fram på snön. I det vita syns spår av järv med avlånga trampdynor, men vi ser inte det skygga djuret.
Ledens röda kryss visar vägen över gläntor och tallmossar, allt högre upp mot fjällen. Ryggsäckarna har packats noga för att minimera vikten, och ändå få med det viktigaste. Som gott fika med brieost, rökt renkött, bröd från lokala bageriet och hemgjorda chokladbollar.
– Äntligen fika, säger Erika när vi sitter på en höjd och ser fjälltoppar på håll.
Total vikt vid en helgtur på vintern kan vara runt 12–15 kilo inklusive ryggsäck. Lämplig ryggsäck är 45–55 liters storlek som väger ett till två kilo. Tillkommer gör extra vikt för personliga prylar som ulltofflor, bok, kamera eller annat.
Necessär, första hjälpen och lagningskit: vikt 400 gram.
Vattenflaska och termos med vatten: 1 600 gram.
Diverse medhavd mat, godis och kaffe; 400 gram. Tillkommer 1–2 kilo för annan lunchmat som bröd, pålägg, soppor samt frukost- och middagsmat. (En hel del kan köpas i stugbutiken).
Två kåsor för dryck och mat samt bestick: 200 gram.
Underställ, mellanlager, un-derkläder, strumpor, mössa, buff och vantar: 1 400 gram.
Vindjacka, skalplagg och varmt extraplagg som dunjacka eller annat värmande i syntet eller ull, eventuellt även varma överdragsbyxor/shorts i dun, syntet eller ull: cirka 2 000 gram.
Skidglasögon, solglasögon och solkräm: 250 gram.
Vindsäck, liggunderlag i cellplast: 500 gram.
Karta och kompass, pannlampa och lätt spade: 700 gram.
Våra säckar med vinterpackning är rimligt lätta och väger runt tolv kilo. I stället för friluftskök har vi med var sin termos med hetvatten för att snabbt kunna göra lunchsoppa och kaffe av frystorkat. Den som vill ha mer till lunch kan komplettera med en mattermos. För längre dagsetapper kan det också vara bra med ett kök om snö ska tinas. Då behöver inte lika mycket vatten bäras, å andra sidan krävs bränsle till köket som tynger packningen.
NÄR VI GICK vår första vintertur från Saltoluokta till Kvikkjokk för många år sedan vägde säckarna 22 kilo vardera, trots att vi gick mellan stugor. Då hade vi packat det största trangiaköket men också termosar med vatten, tunga sovsäckar, massor med mat och kläder som tjocka ulltröjor och gigantiska dunjackor. Vi hade kunnat överleva
länge därute i ett snöoväder. Men även på den här korta turen i Vålådalsfjällen tänker vi på säkerheten. I ryggsäcken finns extra värmeplagg, vindsäck att krypa in i och nödmat för extra energi.
Dagens tur är 13 kilometer i lagom kuperad terräng och kräver ingen större kraft. Att komma till fjälls på vintern är ofta lättsammare än på sommaren. Skidorna glider utför och med bra fäste är det enkelt att gå uppför. I alla fall om man har vallningsfria skidor med ”fiskfjäll” som vi har.
HÖGRE UPP ÄR det fjällbjörkarna som tar över. Med smala och krokiga stammar står de tätt ihop och håller varandra sällskap. Längre fram öppnar sig fjällvärlden med toppar åt flera håll. Skidturen avslutas med en utförsbacke ner i dalen där Stensdalsstugan ligger. Stor och röd lyser den välplacerad på en höjd med utsikt mot Lill-Stensdalsfjällets skarpa topp.
– Om jag var nybyggare skulle jag bygga en stuga just här. Invid Stensån och med fjällutsikt, säger Erika.
Det finns platser där allt stämmer, som i Stensdalen. Här finns naturdramatik samtidigt som det är en trygg plats omgiven av fjällbjörkar. I dalen har det varit ett sameviste och torvkåtor finns kvar i området.
Stensdalen är Svenska Turistföreningens nyaste stuga med modern design. Den invigdes 2014 efter att den gamla stugan brann ner 2010. Stugan har en stor träaltan med söderläge för solstunder. Hallen är rymlig och en dörr leder direkt in till torkrummet. Där hänger vi upp våra ytterplagg, lägger in de fuktiga pjäxorna och tar på de lätta och varma ulltofflor som vi tagit med. Vi träffar stugvärden och får veta var vi ska sova. Fjällstugorna har täcken och kuddar och i vår packning finns lättpackade reselakan i siden.
Stensdalsstugan liknar en liten fjällstation med ett rymligt allrum som har högt i tak.
Vi är obeskrivligt hungriga och ur ryggsäckarna tar vi fram pasta som kokas på gasspisen. I en stekpanna fräses lök och korv och vi lägger i morötter, soltorkade tomater och oliver. Till detta varsitt glas vin. Grädden på moset blir en egenkomponerad efterrätt: frystorkad vaniljpudding, torkade körsbär och smuliga havrekex – stuglivets körsbärspaj med vaniljsås.
På en längre tur med stugboende kan gärna första middagen vara lite lyxigare och tas med i ryggsäcken, och sedan går det att komplettera med mat från de små butiker som finns i många av STF:s stugor. Här hittar man allt från pasta, ris och havregryn till torkade grytor med grönsaker och konserver med till exempel köttbullar, tonfisk och soppor.
I matsalen sitter flera sällskap och genom fönstren syns skymningens blå ljus. Lill-Stensdalsfjället reser sig brant utanför och det känns nästan som att vara mitt ute på fjället – fast väderskyddat. Fjällbjörkarna rör sig allt mer när vinden ökar.
Vi hann inte basta före maten, men nu har vi gott om tid att sitta i värmen i bastun vid Stensån. Det sprakar i kaminen med brandgula eldslågor. Kroppen slappnar av och blir genomvarm. I stället för tunga handdukar har vi packat var sin tunn sarong – ett perfekt kombiplagg som även kan användas som kjol i stugan alternativt middagsduk innan den blir blöt i bastubadet. Ett smart kombiplagg är också ett extra par lättpackade svarta och oslitna långkalsonger i merinoull som på kvällen blir till snygga tajts i fjällstugan.
DEN BLÅ TIMMEN har mörknat och vi slappar i fjällstugans soffhörna med tända ljus. En barnfamilj poppar popcorn och ett tjejgäng spelar sällskapsspel. Efter en dag med fjälluft och skidåkning är det skönt att krypa till kojs i fyrbäddsrummet och kika på stjärnorna genom de små fönstren.
Det blåser upp rejält under natten. Snön faller ymnigt och lägger sig som ett allt tjockare täcke. Det vita driver in och täcker skidorna som står lutade mot stugan.
PÅ VÄG TILLBAKA till Vålådalen har vi vinden i ryggen och skidorna glider lätt utför. Den kalla nysnön är mjuk och fluffig. Med våra stavar som har stora trugor får vi fäste även där snön ligger djupare i drivor. En helt annan känsla än gårdagens tur där det var barmark på en del myrar. Vädret kan växla snabbt i fjällen. I går åkte vi med tunn vindjacka och friluftsbyxor, men i dagens
kalla vind åker skalplaggen på. Över öppna myrar får vinden extra fart och i skogskanten tar vi rast. Nu kommer vindsäcken fram – där inne är det skyddat och varmt. Tänk att den tunna väven gör så stor skillnad.
Så mojnar vinden, det klarnar upp och solen tittar fram. Vi behåller skalbyxorna på, men öppnar dragkedjorna för vädring; bästa byxorna har heldragna blixtlås längs bensidorna. Närmare Vålådalen kommer vi åter in i den urskogsartade skogen som är vindstilla. Vi vill inte lämna vinterlandet än och tar långfika i en glänta. Ännu en rofylld plats för nybyggare – och för turåkare som vill dröja sig kvar i fjällmarken.