Högt över Siljans vatten reser sig några rödmålade byggnader. Hit, till Soltägtgården på Plintsberget vid Tällberg, har gäster vallfärdat i snart hundra år. Byn Plintsberg har en mycket längre historia och ligger än i dag lite avsides. Här var jorden mager och gårdarna små och med tiden tog allt fler fritidshus plats på de vackra sluttningarna. I början av 1900-talet lät konstnären Harald Andrén uppföra Soltägtgården och flyttade även hit uthus och härbren från andra delar av Dalarna, många med konstfärdigt murade skorstenar och på stadiga stenfötter i den branta terrängen.
I huvudbyggnaden ryms i dag fem dubbelrum och i annexet fyra lägenheter i olika storlekar.
– Vi skulle vilja också fixa upp några av gårdens härbren, ingen lyxrenovering utan mer fokus på enkelhet och nära naturen. Jag tror att många skulle gilla att bo så. Det säger Anna Wiklund som i våras tog över värdskapet på pensionatet. Hon arbetade länge på Tällbergs största hotell- och konferensanläggning och var sugen på något mer småskaligt.
– Jag hade besökt Soltägtgården tidigare och blev fascinerad. När jag hörde att det här jobbet skulle bli ledigt började ett frö gro. Det ju inget sju-till-fyra-jobb direkt, snarare en livsstil. Nu bor vi här på gården, min Holger och jag. Han gillar att fixa och bygga och kommer att hjälpa till med sådant som behövs.
Soltägtgårdens första ägare, Harald Andrén, använde till en början huvudhuset som privatbostad. 1928 startade han pensionat, vilket fortsatte under nästa ägare fram till 1966. Bland annat anordnade Svenska Turistföreningen under 1960-talet veckoresor till Dalarna med boende här.
Därefter stod gården tom och började förfalla, innan den 1999 köptes av Jan-Erik Eriksson som har släkt i byn. Som barn besökte han regelbundet familjens sommarstuga här.
– Jag minns att då var pensionatet stängt och husen nergångna. Det såg lite spöklikt ut, berättar han.
Efter många år som framgångsrik entreprenör i Borås återvände Jan-Erik Eriksson till Plintsberg.
– Jag blev förälskad i Soltägtgården och köpte den som en liten kultur-gärning med visionen att själv kunna gå här och reparera och prata med gästerna, säger han.
Renoveringen tog flera år. En lokal snickare byggde upp gården från grunden med originalet som förebild och gedigna material. Tapeter och målerier valdes utifrån förra sekelskiftets mode.
Nu får blyinfattade fönster, utanpåliggande trapphus och faluröda respektive timmergrå husväggar oss att förflyttas tillbaka i tiden. Utifrån anas insidans många vinklar, vrår och trappor. Ett portlider, där sparkstöttingarna tålmodigt inväntar vintern, leder in på gårdstunet.
– Det här är en gård som behållit sin speciella känsla, säger Anna Wiklund. Man känner verkligen historien.
Även gästerna verkar uppskatta det anrika pensionatet. Många åter-kommer regelbundet. Andra övernattar efter konsert i närbelägna -Dalhalla. Vid ett tillfälle hyrde artisten Lars Winnerbäck med entourage hela stället. Tidigare utrikesministern Margot Wallström har kallat utsikten från parkeringen den vackraste platsen på jorden.
Nytt för i år är att gården är öppen året om.
– Vi tänker att vi försöker och ser hur det går, säger Anna. Vi gör lite extra kring jul, och sedan kommer ju Vasaloppet i mars. På hösten blir det vandring, jag tänker skapa några egna små slingor.
Dessutom, funderar hon, ligger Leksand inte långt bort. Där har de ett bra hockeylag.
– Jag tror att många skulle vilja komma hit och titta på hockey. Vi kan fixa lite extra, som transport till och från matcherna.
Pensionatets kafé serverar smårätter och hembakat och har hittills varit helgöppet. Nu planeras för utökade öppettider på gården utanför Tällberg.
– Det ska alltid gå att få något att fika eller äta här, och kanske pizzabitar och en charkbricka, säger Anna men fortsätter för att lugna mack-sugna stamgäster.
– Räksmörgåsen är förstås kvar! Vi har fått lära oss hur man gör den där speciella laxröran som ska vara på. Så ingen behöver vara orolig.
