Egentligen är inte jag så förtjust i vare sig vind eller vågor. Jag föredrar slingriga åar framför öppet hav. Men nu råkar min särbo och paddlingskompis Kristi Hint bo bara några minuters promenad från havet i norra Skåne, precis där Kullahalvön fäster i fastlandet.
Vi har paddlat några gånger utmed halvöns östkust – och jag måste erkänna att när solen skiner och Skälderviken ligger blank som siden, då är detta en svårslagen paddlingsupplevelse. Själva Kullaberg syns på mils avstånd. Som en blånande, hemlighetsfull anomali reser sig urbergshorsten över det skånska landskapet, i övrigt nästan lika platt som det omgivande havet.
Nu är det dags igen. Den här gången ska själva Kullaspetsen rundas, toppen på fingret som pekar rakt ut i havet och skiljer Öresund från Kattegatt. Turen går mellan de anrika badorterna Mölle i söder och Arild på nordsidan. Sträckan är cirka 15 kilometer, vilket gör att den fungerar bra som en endagstur, åtminstone för den som har viss vana av havspaddling och om väderleken är okej. Fyra timmars effektiv paddling enligt kanotuthyraren i Mölle – det ger tid att också utforska småvikar, spännande klippformationer och hemliga små stenstränder för bad och fikapaus.
Men den som verkligen vill ta sig tid att njuta av magiska Kullaberg under dygnets alla timmar gör paddlingen till en tvådagarstur. Det kan dock vara lite komplicerat eftersom tältning är förbjuden i Kullabergs naturreservat, med ett undantag (se faktaruta).
Ett alternativ är att bo på STF-anknutna Kullagårdens wärdshus som ligger i själva naturreservatet, en kort promenad från badviken Ablaham strax öster om spetsen. Ett par vikar ytterligare österut ligger stranden Josefinelust och en bit uppåt land en rastplats med samma namn, med vindskydd och eldstad. Där hade vi ursprungligen planerat att övernatta. Men väderapparna har varnat om oväder till i morgon, så bestämmer oss för att avverka hela turen på en dag. Lite synd, men vid havspaddling är det bara att anpassa sig till väder och vind.
- Finns att hyra både i Mölle och Arild. Mot avgift kan du få den upphämtad vid slutdestinationen. Det är sex kilometers promenad mellan Arild och Mölle.
I dag skiner emellertid solen och vinden är svag. I Mölle pågår semesterlivet för fullt och stämningen är mer Riviera än Norden. Vi kryssar mot hamnen mellan mjukglassar, linnekostymer och stråhattar. Samtidigt som vi så kånkar ner våra kajaker mot sjösättningsrampen glider Oscar Larsson in tillsammans med kompisarna Hussein och Hassan Shabraiz. De tar sig ur sina hyrkajaker och Oscar droppar från sina genomblöta kläder. Vätan visar sig dock inte komma från en ofrivillig kantring utan från en frivillig men misslyckad kajak-roll.
– Jag kom ner men inte upp igen, skrattar Oscar.
Vi lägger i och ut och stryker nära land, medan vi försöker vänja oss vid det lite buckliga vattnet. I lugn takt passerar vi pittoreska fiskarstugor och mångmiljonkronorsvillor; nakenbadet i Solviken och Ransviks havsveranda med sin välbesökta uteservering.
– Kolla där! ropar Kristi som ligger ett litet stycke före mig.
Jag kisar bort mot den vertikala, krackelerade klippväggen framför oss och ser ett par knappt urskiljbara klättrare i färd med att ta sig an berget. Minns att jag läst att Kullabergs röda gnejsklippor utgör ett av norra Europas största klätterområden med över 900 olika leder i många svårighetsgrader.
Vi paddlar vidare och inser att ett sjökort hade varit bra att ha. Det är svårt att avgöra var längs med kustlinjen vi befinner oss.
– Var det spetsen vi passerade nu? ropar jag mer än en gång. Men nej, bara ytterligare en udde som skulle rundas.
En tornfalk flyter på uppvindarna över klippstupet intill oss. Så orörlig att jag först tror det är en sån där ”fågel-drake” folk sätter upp på taket för att skrämma bort duvor. Samtidigt får jag syn på ett halvdussin guppande bollar en bit ut i vattnet i viken vi just passerar. Är det sälar? Nej, det visar sig vara snorklare. Rätt som det är ploppar ett cyklopförsett ansikte upp intill kajaken. Det är malmöbon Jonathan Malm som kommit hit för att dyka.
– Sådan här natur är man inte är van vid som skåning annars, säger han förtjust.
Plötsligt glimmar en lanternin till framför oss, högt uppe bakom en klippa. Kullens fyr! Här har vedeldar, talgljus, stenkolsbrasor, rovoljelampor, fotogenlampor och slutligen elektriska lampor väglett sjöfarare ända sedan Fredrik II av Danmark år 1560 gav order om att Skagen, Anholt och Kullen skulle utrustas med fyrpander. Fyren till trots har över 200 fartyg förlist i vattnen här utanför sedan 1750.
Vi når spetsen, Kullahalvöns Kap Horn. Själva rundningen blir lite stökig med oroliga vågor som slår emot oss från alla håll. Men så snart vi kommit runt lugnar sig vattnet. Vi skymtar Bjärehalvöns mjuka sluttningar i blådiset femton kilometer framför oss. Hallands Väderö närmast som en hägring över horisonten en bit utanför fastlandet. Vinden är västlig och nu rider vi på långa vågor framåt.
Snart blir landskapet ännu mer dramatiskt än på Möllesidan. Kargt, vilt och vackert.
– Jag har bott på Kullahalvön i fjorton år och det är lika mycket wow varenda gång jag kommer hit ut, utbrister Kristi.
vikar vid Kullaberg.
Utsikten från våra kajaker är verkligen hänförande. Högst uppe på den branta klippan står pelarsalar av fullvuxen bokskog. Därunder är grönskan så tät att den ser ut som mossa som kryper på de 60 meter höga klippväggarna. Vi glider förbi rasbranter, där erosionen tuggat loss kantiga block, bumlingar och stenar och kastat dem mot stranden.
- Består av två olika reservat: Västra och Östra Kullaberg.
- Naturum Kullaberg ligger vid fyren. Här finns salt-vattenakvarium, utställningar och naturvägledare som guidar ut i reservatet. Öppet april–november.
- Flera vandringsstigar finns i området. Här går också -Skåneleden, etapp 5. Även tillgänglighetsanpassade leder finns. Se mer info på Kullabergs webbplats.
- Tältning är enbart tillåten på ett avgränsat område vid fyrplatsen (åtta tältplatser). Dessutom finns två vindskydd för övernattning, vid Josefinelust och Himmelstorp, men där får man inte sätta upp tält. Observera att även friluftskök enbart får användas vid fasta grillplatser.
- 1 mars–15 juli är det förbjudet att vistas eller köra båt inom vissa områden i naturreservaten. Mer information på -Länsstyrelsen Skånes hemsida.
- Läs mer på Kullabergnatur.se.
Några av Kullabergs tjugotalet grottor passeras och strax därpå är vi framme vid Josefinelust, en skyddad liten stenstrand omgiven av branta klippor och frodig grönska. En bit uppåt stigen ligger rastplatsen med samma namn, och med vindskydd där vi kunnat övernatta.
Efter drygt två timmars paddling från Mölle känns åtminstone en paus och bensträckare rejält efterlängtad. Medhavda mackor och kaffe smakar underbart. Klapperstranden är en populär badplats, och när vi så paddlar vidare mot Arild blir vi avvinkade av tre glada tyskor från Karlsruhe som upptäckt Kullahalvön på Instagram och bestämt sig för att åka hit.
Kustlinjen blir ännu mer svåråtkomlig och nästan helt utan spår av mänsklig närvaro. Enda undantaget är, förstås, Nimis, den bortgångne konstnären Lars Vilks omdiskuterade konstverk. Ett klippblock verkar ha slagit omkull ett av tornen och jag är nyfiken på i vilket skick detta enorma plockepinn av drivved och pinnar befinner sig numera. Men jag vet också att det är förtvivlat svårt att gå i land här, idel stora, hala stenbumlingar. Men just som jag börjar miss-trösta står räddaren i nöden där.
– Ska ni in? Kom hit så hjälper jag er!
Joel ler brett och pekar vilka stenar jag ska krångla mig emellan. Han råkar inte bara vara väldigt hjälpsam utan jobbar dessutom som kajakguide i Stockholm. Medan jag kikar närmare på Nimis lånar han min kajak och tar en sväng i vattnet utanför.
Vi tackar för hjälpen och pratstunden. Vinden som bråkade med oss tidigare på dagen har nu helt dött ut, och vattnet ligger stilla och blankt som olja, precis som jag vill ha det. Ändå börjar armarna svida och när Arilds hamn skymtar för-över känns det väldigt skönt.
Vi går i land och drar på gympaskorna. Efter drygt fem timmar i kajakerna värker det i sittfläsket och den sex kilometer långa promenaden över halvön, tillbaka till Mölle och bilen vi lämnat där, gör gott i benen. Hamnen ligger nästan öde och när kajakerna är lastade på takräcket är timmen sen.
På vägen hem hittar vi en pizzeria i Höganäs, förmodligen det enda matstället på hela Kullahalvön som fortfarande har öppet. Pizzan smakar himmelskt och vi är trötta men mycket nöjda.
– Kan vi inte göra om det nästa helg igen, föreslår Kristi.
Absolut!
