Tidens gång har gjort mossmattorna tjocka och de fallna träden ser ut att ligga bekvämt inbäddade i tusen nyanser av grönt. Granarna har långa lavskägg och skrovligt violett-gråa stammar. Här och där hörs knirkandet av träd som lutar sig mot varandra, ackompanjerade av storskogssus och spridda hackspettshack. Gammelgranskogen i sänkorna omsluter vandraren, medan gammeltallskogen på höjderna är mer som en konstutställning, där träden står glest isär, vart och ett med sitt helt egna vridvuxna uttryck.
Det är skillnad på skog och skog, och när man väl har börjat se det öppnar sig en mångdimensionell värld. Men den som ger sig ut på jakt efter ”äkta urskog” hamnar lätt i svårigheter – hur orörd ska en skog vara för att klassas som urskog? Här råder viss oklarhet, men enligt EU-kommissionens definition ska det inte finnas några tydliga tecken på mänsklig påverkan.
Ordet gammelskog är bredare och mer lättanvänt, om skogar som har fått sköta sig själva under lång tid. Gammelskogarna har samma oborstade uppsyn som en urskog, och i stort sett samma naturliga ekosystem. Här finns urskogens kännemärken: en spretig horisont, gamla träd, blandade träd-slag, döda liggande träd och stående silvergråa torrfuror.
Många av urskogarnas speciella invånare går också att hitta i gammelskogarna. Det är djur, växter och svampar som en gång kunde bre ut sig över nästan hela den skandinaviska halvön, men som numera får tränga ihop sig på några få procent av skogarna. Åldriga träd och död ved är livsmiljöer för många hotade arter.
Ungefär 10 procent av den svenska produktiva skogen räknas som ”gammal”, det vill säga över 120 år i södra Sverige och 140 år i norra Sverige. Dock är inte gammal skog och gammelskog precis detsamma. I en forskningsartikel från Göteborgs universitet klassas bara 3,5 procent av skogsmarken som gammelskog.
Under 1900-talet minskade andelen gammal skog i Sverige på grund av avverkning, även om trenden vände på slutet av 1990-talet. För den ännu oskyddade gammelskogen däremot, finns en stark oro på många håll. En intensiv diskussion pågår om hur, och i vilken omfattning, den kan få stå kvar.
Här finns mycket att göra, men ett första steg kan vara att ge sig ut på vandring. Låta sig omslutas av månghundraårig susande stillhet, njuta av vildvuxna skogsformer och försöka förstå lite mer om den gamla skogens ekosystem. Hur rynkskinn, rosenticka, gransvartbaggar och många andra arter avlöser varandra i det långsamma kalasandet på en fallen gran.
Om fler lärde sig att känna igen gammelskogarnas kännetecken och invånare så skulle nog också deras minskning ge större eko.
6 x lättvandrade gammelskogar
1/ Tiveden: Europas sydligaste vildmark
Tivedens nationalpark är kärnan av en sägenomspunnen tolvmilaskog. Här finns gigantiska jättekast, den långa urskogsplayan Vitsand och den trolska Stenkällan. Längsta vandringsleden är Trehörningsrundan som är omkring en mil, men den allra mäktigaste gammelskogsupplevelsen får man längs Trollkyrkorundan som är en knapp halvmil. För den som vill vandra stiglöst och ensligt rekommenderas östra halvan av parken.
2/ Tyresta nationalpark: Lättillgänglig och pedagogisk
Förstklassig gammelskog finns faktiskt två mil från Sergels torg, nåbar med buss. Urskogsstigen går 2,5 kilometer genom grovknotig hällmarkstallskog med pedagogiska skyltar. Tyrestaslingan är en 13 kilometer lång dagstur. Stigen går en bit över det stora brandområdet från 1999, vilket är exklusivt eftersom branden är en central och utrotningshotad del av urskogens liv.
3/ Urskogsleden i Västernorrland: Vandring mellan urskogspärlor
Ett pärlband av riktigt fina gammelskogsreservat går från Åsele ut till Skuleskogens nationalpark. Här ligger Kålhuvudet som är bästa stället att se ”julgransglitterlaven” lång-skägg, Stockholmsgata, som fått namn efter en 1,5 km lång smal kanjon med en stig igenom och Vändåtberget, som är högklassig brandpräglad gammelskog med en öppen övernattningsstuga. Flera av naturreservaten ligger längs den 53 kilometer långa Urskogsleden. Det är svårt att hålla samman en så lång led enbart genom gammelskog, så den passerar också genom en del produktionsskogar.
4/ Hamra nationalpark: Titthål in i urskogen
År 1909 beslutade riksdagen att bilda Europas nio första nationalparker. I den ursprungliga delen av Hamra kan man faktiskt uppleva äkta urskog. Slingan är inte mer än tre kilometer, men den känns som en storskog eftersom den ligger som en ö i ett stort myrland. 2011 utvidgades nationalparken med Hamraleden, där man kan gå en mil över den stora Svartåmyren och längs Svartån, ett av få vattendrag i den här delen av landet som inte är flottningsrensat.
5/ Urskogsleden i Västerbotten: Fem väglösa mil
I Västerbotten har länsstyrelsen lyckats skapa fem mils vandring nästan enbart genom gammelskog, och utan att leden passerar några bilvägar. Den går att ansluta till på fyra ställen för den som vill göra kortare dagsvandringar. Leden börjar i det storslagna Marsfjällets naturreservat, ett obrutet vildmarksområde som sträcker sig från högfjäll till skogsland. Längs Urskogsstigen finns fyra öppna övernattningsstugor.
6/ Muddus nationalpark: Lappländsk storskog
För den som längtar ut i en riktigt stor, obruten urskogslik skog är Muddus nationalpark det självklara valet. Här kan du till exempel vandra 2,5 mil längs Muddusleden som passerar fyra öppna övernattnings-stugor. Det 44 meter höga Muddus-fallet och det svindelhöga utsiktstornet vid Muttosluoppals myrar är spektakulära upplevelser, men i övrigt avlöser myrar och gammelskog varandra i lugn takt
