Solen skiner med full kraft när vi går genom skogen. Den 17 år gamla Diesel, en miniature american shepherd, har hamnat på efterkälken. Orken är inte vad den har varit. Inte heller hörseln. Matte Gunnika Isaksson-Lutteman berättar hur han tidigare brukade reagera med stor entusiasm på ordet ”äventyr”.
– Nu förstår han på mina kläder vad som är på gång i stället. Och han vill fortfarande följa med ut.
Gunnika och Diesel har paddlat, cyklat, åkt skidor och skridskor, klättrat och vandrat tillsammans. Otaliga turer som ligger till grund för nya boken Äventyra med hund.
– Det fanns så mycket vi ville dela med oss av, och jag ville göra det medan han fortfarande är i livet, säger hon med en blick på den svartvita vallhunden.
Lite längre fram på stigen spritter det i benen på irländska settern Bonnie, sju månader gammal. Border collien som lystrar till namnet Femme är betydligt lugnare. De båda hundarnas matte, Karin Strandberg, visar vägen i naturreservatet Bogesundslandet i Vaxholm utanför Stockholm. Tillsammans med Karin Wallén, som har med sig golden retrievern Noora, har hon skrivit boken Vandra med hund.
Äventyra med hund
Gunnika Isaksson-Lutteman har samlat tips om klättring, paddling, cykling och vandring med hund. Till boken finns hundspel med 52 inspirationskort, ett för varje vecka, uppdelade i relation, träning, mental stimulans, berikning samt lek och bus.
Vandra med hund
Författarna Karin Strandberg och Karin Wallén fokuserar på vandring med både valp och äldre hund. Boken innehåller övningar för miljöträning, hundmöten, val av utrustning och tips om övernattning.
För tio år sedan startade Karin Strandberg en Facebook-grupp om att vandra med hund och nu har den nästan 50 000 medlemmar. Hon tror att det stora intresset delvis handlar om hundfebern under pandemin:
– Det var ju en enorm ökning av hundägare då, samtidigt som många sökte sig ut i naturen.
Men visst har också hunden fått ett annat utrymme? Ja, alla tre enas om att samhället har blivit mer hundvänligt och att hundar oftare får följa med matte och husse på olika saker. Att två böcker i ämnet friluftsliv med hund kommer ut nästan samtidigt kan ses som en del av den trenden. Författarna är överens om att det finns ett behov.
– Alla har inte självförtroendet att ta med sin hund ut på vandring. Det gäller också vana vandrare. Det finns en osäkerhet, säger Karin Wallén.
I böckerna får läsaren information, tips och råd om lagar och regler, förberedande träning, olycksfall, utrustning och mat på färden. Men lika viktigt är att förmedla hur givande det är att vara på tur med hund.
– Man upplever saker på ett annat sätt, luktar, ser och hör mer. Man gör som hunden, är i stunden, säger Gunnika Isaksson-Lutteman.
De har ”svart bälte i mindfulness”, konstaterar Karin Strandberg och nickar mot hundarna som är i full färd med att utforska skogen med alla sinnen. Dessutom har hundarna alltid tid. Aldrig har de en full kalender. Hundarna är både entusiastiska och pålitliga följeslagare.
- Bärkraft: Träna på att lyfta hunden på rätt sätt och så att den känner sig trygg, inför svåra passager, broar eller vid skador.
- Tältvana: Öva på att sova i tält redan hemma, gärna i känd miljö. Om hunden är ljudkänslig kan ett tält nära porlande vatten ge en lugnare natt.
- Bra att packa med: Kloklippare, tassalva (det fungerar bra med Försvarets hudsalva), ihopvikbar matskål, värmefilt eller liggunderlag till hunden.
Den längsta vandringen Gunnika Isaksson-Lutteman har gjort med sin Diesel är Kungsleden mellan Kebnekaise och Abisko. Karin Wallén har varit ute ungefär lika länge på hundvandring, fem-sex dagar, som mest. Hon skulle vilja göra en riktig långtur, på flera veckor:
– Men då blir det mer besvärligt med maten.
Det är en av svårigheterna med att vandra längre sträckor med hund, att bära också det som hunden behöver. I vissa fall måste man ta med sig dricksvatten. Alltid mat. Men det finns olika lösningar, som särskilt energirikt foder där vikten blir mindre.
– Då måste de börja vänja sig vid det tre månader innan. Men om man ska på fjällvandring går det att skicka mat i förväg till en del fjällstationer, säger Karin Wallén.
Annars ser de få problem med att ge sig ut med hund. Visst behöver man planera lite extra, men fördelarna överväger med råge.
För den som ska börja vandra med sin hund finns också en del att lära. Samtidigt behöver det inte vara så komplicerat.
– Börja enkelt. Vandringar och äventyr finns närmare än man tror, säger Gunnika Isaksson-Lutteman.
Det gäller att verkligen lära känna sin hund, att förstår hur den fungerar, vad den är rädd för, hur den reagerar på olika saker och att kunna läsa av hur den mår. Tid, tillit och tålamod är nyckeln, och en trygg hund är en modig hund.
Hunden behöver också vänja sig vid olika miljöer, att ta sig fram på andra underlag än asfalt och upptrampade stigar.
– Hängbroar till exempel, de både gungar och kan ha metallgaller som en del hundar inte gillar. Det kan man behöva träna på, säger Karin Wallén.
Även vila, den som är nödvändig under längre vandringar, kan kräva övning. Under en vanlig hundpromenad tillhör det kanske inte vanligheterna, att sitta ner och bara ta det lugnt tillsammans.
På längre vandringar kommer också övernattningen in i bilden. Många fjällstationer och fjällstugor har särskilda rum för sällskap med hundar. Att sova i tält är enkelt för en del hundar, medan andra behöver bekanta sig med fenomenet stegvis.
– Vi började tälta i vardagsrummet. Tältet fick stå där ett tag, som en viloplats. Sedan flyttade vi ut det på gräsmattan, berättar Gunnika Isaksson-Lutteman.
Hundarna kan också ställa till hyss kring tältet, som när Karin Wallén hade en valp som drog upp flärparna för tältpinnarna.
– Jag fattade ingenting. Hade jag inte satt i tältpinnarna? säger hon och skrattar.
Karin Strandberg berättar hur hon väljer tältplats i samspel med hunden, betraktar hur den beter sig, om den kommer relativt snabbt till ro eller nosar runt intensivt.
– En hund kan berätta mycket om platsen och man vill förmodligen inte sätta läger precis invid ett gryt till exempel. Om det är en hund som reagerar starkt på olika ljud kan det vara bra att vara i närheten av en fors, som en ljuddämpare.
Att vara nära vatten med en badälskande hund kan annars ha sina för- och nackdelar Det kan bli ganska blött i tältet. Men å andra sidan …
– Så härligt att ta ett morgondopp tillsammans! säger Karin Wallén.
En stund senare dyker hennes Noora ner i vattnet, och ruskar sedan nöjt av sig på klippan bredvid strandkanten.
