När Sus Blomkvist guidar genom Gamla stan i Stockholm är det inte Kungliga slottet eller mysiga gränder som står i centrum. Hon visar garage, portar och bänkar – platser där hon har sovit som hemlös. Genom organisationen Streetminds leder hon stadsvandringar om ett annat Stockholm än det som turister brukar möta.
– Jag har scenskräck och fotofobi, och är ofta nervös i början. Men så blir det alltid så himla bra! Folk ställer frågor och så får man liksom igång ett samtal. Det blir lite olika innehåll varje gång, utifrån vad publiken undrar eller vad jag minns från mitt liv. Som när någon tände eld på mitt tält och jag förlorade allt.
Under sex stopp på olika platser i Gamla stan berättar Sus om svårigheterna med att vara hemlös kvinna: våldet på gatan, otryggheten och hur det är att försöka få ett hotellrum och bli ifrågasatt i receptionen.
– Många frågar hur jag försörjer mig. Allt har ju inte varit lagligt, och då är jag orolig för hur de ska reagera. Men jag blir fint bemött och det känns skönt.
Streetminds är en ideell förening som skapar sysselsättning och gemenskap för människor i utsatthet. Stadsvandringarna är en del av detta, och för Sus har jobbet blivit en vändpunkt.
– Lönen dras från mitt socialbidrag, men om jag får ett annat jobb vill jag gärna kombinera det med vandringarna. Samhället måste göra något åt hemlösheten, och här får jag äntligen en chans att bli hörd.
Sedan texten om Sus publicerades i Turist i januari har hon fått en träningslägenhet genom socialtjänsten och berättat sin historia i flera medier. Bokningarna till hennes vandringar har också ökat vilket har gett ett ökat självförtroende och en viktig känsla av att bli lyssnad på.
