LYCKA ÄR ATT vara lagom varm, varken svettig eller frusen. Att klä sig lager på lager är det som gäller och ett mellanskikt, som både isolerar och ventilerar, är en viktig komponent. När det är kyligt kan mellanlagret vara på tills du får upp värmen.
Så fort du stannar blir du kall igen och då är det skönt att dra på ett extra värmeplagg mellan underställ och skalplagg. Eller, om du vill göra det enkelt för dig, utanpå alltihop.
Mellanlagret kan bestå av ull, blandmaterial, syntet eller dun. Ulltröjan har hög mysfaktor och håller sig fin länge, men slits på utsatta punkter.
MER SLITSTARKA BLIR plagg med inblandning av eller helt i syntet. De är inte lika varma, men smidiga och snabbtorkande. Kanske kompletterar du packningen med en tunn långärmad ylletröja som ett lättare mellanlager alternativt extra förstärkning.
Tunna jackor i dun eller syntet är allsidiga, både som mellanlager ochvardagsplagg. De värmer under en skaljacka eller kan bäras som ytterjacka och stoppa vind. Ett tunnare yttertyg leder ut fukten från kroppen och kan klara lättare regnstänk. Det är lufteni plaggen som isolerar, och fluffigt dun värmer extra gott. Dunjackor är dessutom mycket komprimerbara och lättpackade.
Läs också: Packa lätt och rätt för vinterturen
ETT MELLANLAGER MED huva ger extra värme och är bra om mössan tappas bort under turen. Plagg utan huva är dock lättare. Ett annat sätt att minska vikten är att välja ett mellanlager utan dragkedja. Men det kan vara knöligt att dra plaggen över huvudet, och utan dragkedja går det inte att snabbvädra. Passformen är också viktig, ett förstärkningsplagg bör vara hyfsat kroppsnära och inte ta onödigt mycket plats under en skaljacka – som ska vara rymlig nog att klara ett rejält mellanlager.
ULL – naturens supermaterial: Ull har värmt utefolk sedan urminnes tider. Den naturligt krusiga ullfibern binder mycket luft som isolerar. Ull värmer även när den blir fuktig, men kan ta tid att torka om den blir våt. Tunnare ylle kan också svalka i värme eftersom det absorberar fukt som sedan avdunstar. Tvätta ullplagg sällan och varsamt, att vädra räcker ofta gott . Ull är självrenande: fettet lanolin stöter bort smuts, kreatin bryter ner illaluktande bakterier och ullfibern är rörlig vilket ger mekanisk bortstötning av smuts.
Ull kan nötas till exempel vid armbågar (sy på lagningslappar). Mer slitstarka är blandmaterial där syntet ingår. Bra med tjockare väv, gärna i gramvikt 400 g/m2. Ur miljösynpunkt är ull ett mer hållbart val än syntet. Den är en förnybar resurs och biologiskt nedbrytningsbar.
Ett mellanlager i ull kan väga mellan 400 och 1 000 gram, där en tjockare ulltröja tar en hel del plats. Ullfibern mäts i mikron (tusendels millimeter). Norskproducerad ull, med tjocka ullfiber på uppemot 30 mikron, är känd för sin isolerande förmåga, men en del tycker den typen av ull kliar. Merinoullens tunna, krusiga och mjuka fibrer, på 18–20 mikron, är snällare. Ull från merinofår som utsatts för det plågsamma ingreppet ”mulesing” för att förhindra flugangrepp, är mindre vanlig i klädesplagg i dag. Men kolla märkning.
SYNTETFYLLD jacka – tål fukt och hårda tag: De ihåliga syntetfibrerna är luftiga, ger god isolering och absorberar inte så mycket fukt. Jackorna är slittåliga och torkar snabbt. Fyllningen är mer heltäckande än dun, och
därför är risken mindre för kalla zoner. Syntetfyllning är tyngre och värmer inte lika bra som dun. Den plattas ut med tiden och har därmed kortare livslängd än dun. Men utvecklingen går framåt och syntetfyllningarna
blir allt bättre. Oljebaserade syntetplagg är sämre ur klimathänsyn än förnybara material. Smart är att välja plagg av återvunnen syntet eller köpa begagnat.
DUNJACKAN – lätt och lyxig: Lättaste värmen ger dunjackor som kan väga 300 till 500 gram. Det fluffiga och luftiga dunet isolerar mycket bra, och formar sig bekvämt efter kroppen. Dun är ett naturmaterial och mer miljövänligt än syntet. Väta är dock inget för dun – fyllningen blir platt och tar tid att torka. En del jackor görs i hydrofobiskt dun som är vattenavvisande.
Dun kostar mer än övriga mellanlager; gåsdun är dyrare än anddun. 90 procent dun och 10 procent fjädrar är en vanlig fyllning. Förmågan att binda luft mäts i cuin (cubic inches per ounce) där värden på 600–700 cuin är medium. Schyst producerat dun plockas från slaktade gäss
och ankor uppfödda för köttet. Håll utkik efter märkningar som RDS, Responsible Down Standard.
Läs också: Välj rätt vindsäck
SYNTETFLEECE – praktiskt till lågt pris: Lurvig fiberpäls i varselorange värmde skogsarbetare redan på 1960-talet och blev också populärt i friluftslivet. Även dagens fleeceplagg har mer eller mindre ruggad yta och görs ofta av polyester. Syntetfleece är tålig, billig, isolerar gott, transporterar fukt och torkar snabbt. Fungerar bra vid svettiga aktiviteter men värmer inte lika väl som ull. Svettlukten stannar i ett syntetplagg på ett helt annat sätt än i ull, och kombinationer av ull och syntet är vanliga.
Microplastpartiklar släpps ut vid tvätt av fleece, små nog att smita igenom reningsverken och fortsätta ut i sjöar och hav – använd gärna speciella tvättpåsar. Syntet tillverkas av icke förnybar olja. Satsa därför gärna på plagg i återvunna material.
Läs mer: Maxad skidtur i Kirunafjällen
