Annons

Fina skidturer i Tänndalen

Decemberturen ger fjällturisten tid att också mysa inomhus. Följ med till Funäsfjällen där föret är fint och brasan tänd.

Tänndalen Fjäll Skidåkning

I västra Härjedalen ligger snön djup och skogen är vitpudrad. Ett lätt rosa förmiddagsljus belyser fjällen när vi kör mot Funäsdalen och det branta berget med skidbackar som reser sig över samhället. Ett pärlband av orter ligger runt fjällområdet, med gamla fäbodar och byar med skidanläggningar. Mellan orterna går världens längsta sammanhängande skidsystem, Nordic Ski Center, med 30 mil preparerade längdspår som ringlar fram i dalgångar och i högfjällsterräng.

Vårvintern är den klassiska längdåkarsäsongen här, då solen värmer skaren uppe på kalfjället och Ljusnans vårvatten brusar nere i dalen mot Bruksvallarna. Men nu är det midvinter när fotografen Nicklas och jag åker västerut mot Tänndalen. Så här i mitten av december blir skiddagarna korta, men det ger också tid att mysa inomhus, läsa en god bok eller bara slappa.

– Vi ser att gäster njuter av att sitta vid elden och prata. Ta en kopp varm choklad efter skidturen. Det är en mjuk stämning utan stress, säger Petra Krusell som driver Skarvruets högfjällshotell och vandrarhem tillsammans med sin mamma Ulla och sin bror Jonas med familjer.

Avskilt, 850 meter över havet, ligger hotellet mellan Tänndalen och Funäsdalen med utsikt mot fjället från glasverandans fönster i tre väderstreck. De flesta gäster bokar in sig för flera dagar och gör dagsturer härifrån. Men det händer också att turåkare på väg längs fjällkedjan hittar hit.

Skarpa spårkanter och perfekt doserade kurvor

Mellan Fältjägarstugan i norr och Skedbrostugan i söder finns inte längre någon fjällstuga. Långturare övernattar i stället i till exempel Ramundberget, och skidar sedan vidare upp på kalfjället invid Stor- och Lill-Skarven och ner till Tänndalen. För oss gäller det nu att hinna ta tillvara dagsljuset. Jag längtar ut i längdspåret som ligger runt knuten. Där träffar vi Johan af Forselles som har ett fritidshus med utsikt över fjällen.

– Jag brukar åka en runda på sju kilometer varje dag. Det är fin terräng, säger han.

Läs också Skidor på snövidder söder om Kebnekaise

Vi tar på skidorna och det är sådan känsla att åka i nydragna spår. En skidglädje som infinner sig när kroppsminnet vaknar till liv av diagonalåkningen där ben och armar pendlar och lungorna fylls med den friska fjälluften. Skidspåren som går på fjällsidan mot Tänndalen är väl preparerade med skarpa spårkanter, perfekt doserade kurvor och en bred yta med manchestermönster för skateåkare.

”Jag vill ha den där fjällstugeandan här. Att vi fixar sovplatser även om folk kommer mitt i natten.”

– Ulla Krusell, vandrarhemsvärd

Vi skidar först i skog som blir allt glesare och på andra sidan dalen syns Rödfjället som är myskoxarnas land. I gränsfjällen mot Norge lever en vild flock med tio myskoxar och på vintern finns de oftast på svenska sidan. Jag spanar mot fjället och ser något svart. Förmodligen en sten eller är det en uroxe?

Läs också 8 tips: Så väljer du rätt underställ

Veckan före vårt besök lämnade en myskoxe flocken och kom till Tänndalen. Det var den 18 år gamla Sofie som antas ha gått iväg för att dö i lugn och ro. Men oxen hamnade i ett sportstugeområde och attackerade husägare och bilar. Djuret var i så dåligt skick att det avlivades.

Läs också Välförtjänta svängar på topptur i Storulvån

Nej, vi ser inga myskoxar, däremot rävspår och plötsligt hörs ett skrockande läte. Det är en ripa som skrattar en bit in i skogen.

Skidspåren leder allt högre upp på fjället där små fjällbjörkar står i grupper. När vi kommer upp på högsta punkten syns Hamrafjället i ett brandgult kvällssken. Midvinterdagarna är verkligen korta och solen går ner redan halv tre i december. Dags att återvända till Skarvruet och till soffan framför den öppna brasan i sällskapsrummet.

Lockade turister redan vid förra sekelskiftet

Högfjällshotellet byggdes efter andra världskriget. Här har många idrottare bott, speciellt under 1950- och 1960-talet när förste ägaren Herbert Ohlsson drev hotellet. Han var gymnastikdirektör till yrket och lockade upp idrottsföreningar från Stockholm.

– Herbert drog upp spår för skidåkning, ordnade bandyspel på en frusen tjärn och på sommaren var det löpning i tidens stil med höga knälyft, berättar Jonas Krusell.

Läs också På topptur med gott samvete i Sylarna

Hans mamma Ulla har tidigare jobbat som stugvärd för STF och vill skapa en liknande känsla på Skarvruet.

– Jag vill ha den där fjällstugeandan här. Att vi fixar sovplatser även om folk kommer mitt i natten. Det går också att bara titta in för att äta sitt matpaket. Även under lågsäsong står kaffepannan på.

Här vid brasan har generationer av gäster suttit och vilat. På en vägg sitter en inramad affisch med en svartvit fjällbild på luftgäster iförda hattar, en affisch från när STF firade 125 år. Till Tänndalen kom turister redan vid förra sekelskiftet, då handlade det mest om jakt och fiske. Redan 1882 öppnade områdets första pensionat, i Fjällnäs som är Funäsfjällens västligaste utpost alldeles nära norska gränsen.

När det mörknar tar vi en tur med bilen till Tänndalen, där liftanläggningen för länge sedan stängt för dagen. Efter vägen ligger rustika sportstugor utplacerade i fjällbjörkskogen och vi passerar den lilla livsmedelsaffären Bybua. En annan butik säljer produkter från Bruksvallarnas rökeri.

– Vi röker på traditionellt vis och eldar med al och enris, berättar Kristoffer Näsvall.

Fisken kommer från länet och renköttet från samebyar i området. Dessutom finns ostar och lingondricka från lokala leverantörer.

Platå omgiven av fjäll åt alla håll

Nu är det svart i fjälldalen, bara ljus från väglampor och hus, och snart är det dags för middag. Medan de levande ljusen tänds i Skarvruets matsal går vi en sväng i allrummen. Jag fastnar särskilt för ett gammalt inramat svartvitt foto av en samekvinna som mjölkar en renvaja.

– Det har hängt här länge, och fanns innan vi kom hit, säger Jonas Krusell som lagar dagens middag med bland annat souvas, saltat lättrökt renkött.

Efter middagen återvänder vi en stund till brasan, innan vi går ut för att beundra fullmånen. Den lyser rund och gul omgiven av stjärnglitter på den mörkblå himlen. Det är helt tyst, men tidigt nästa morgon låter familjens slädhundar, åtta siberian huskies, som om de ylar mot månen – fast det visar sig att de blir ivriga när hundmaten serveras.

Direkt efter frukost drar vi ut i spåret. Soluppgången färgar himlen i öster och månen syns i väster ovan Hamrafjället. Föret är fint med några minusgrader och skidorna glider snabbt. När spåret går som högst viker vi av rätt ut i terrängen och tar sikte på kalfjället. Snön är packad och bär bra även med längdskidor. Färden går över en platå omgiven av fjäll åt alla håll.

Månen bleknar när himlen ljusnar och skidorna kryssar fram mellan enstaka fjällbjörkar. Nu har solen kommit högre upp på himlen och börjar värma. Termos och mackor plockas fram ur ryggsäcken och kaffet hälls i träkåsor som gör att det smakar extra gott. Vi skålar för fjällen, djupsnön, solen och månen. Fyller på mer kaffe och skidar sen vidare i vinterlandet.