De är sju till antalet och står intill varandra. Och så några meter bort, ytterligare en. Klassiskt vitmålade med guldfärgade knoppar, men av olika höjd. Ett flaggstångskluster! Synen möter den som stiger av lokaltåget på Rörstorp station i Värnamo, och visar sig vara en del av konstverket All Inclusive, av Klas Barbrosson. Längs med promenadvägen syns fler flaggstänger av olika höjd, som ett slags snitslad bana till konst- och designmuseet Vandalorum.
Där ligger det, liksom utslängt på ett gärde strax söder om Värnamo, alldeles där E4:an möter riksväg 27. Fyra träbyggnader av ladukaraktär: rektangulära utan krusiduller, rödmålade, sadeltak av plåt. Den italienska arkitekten bakom dem, Renzo Piano, lät sig inspireras av den jättelika torklada för hö som en gång stod här.
Vandalorum invigdes 2011. Sedan dess har den ena succéutställningen efter den andra fyllt de hittills tre salarna. Byggnaderna är sammanlänkade med glaskorridorer som ger ljus och utsikt. Planen är att de så småningom, när de blivit fler, ska bilda en ring som gör det enkelt för besökare att vandra runt hela museet med dess olika utrymmen. Arbete pågår också med att göra utemiljön till ett konstverk i sig – trädgårdsrum byggs upp runt museibyggnaderna att njuta av och vistas i.
– Vi har ju en fantastisk tomt som var outnyttjad, säger museichefen Elna Svenle, som häromåret lyckades engagera den världsberömda trädgårdsdesignern Piet Oudolf för att utforma Vandalorums trädgårdar. Hittills har museets entrésida och innergård omvandlats enligt hans visioner.
Det första som möter besökaren är nu ett hav av färger och former. Och dofter! När fotograf Sara och jag promenerar längs gångarna mellan de ymniga planteringarna känner vi en tydlig, liksom sötsyrlig doft. Men varifrån kommer den? Vi böjer oss mot den ena blomman efter den andra. Nix, ingen lukt. Vandalorums trädgårdsmästare Rebecca Wårfors ger oss svaret. Det är präriedroppgräs, skira tuvor av skimrande strån som kantar trädgårdsgången.
Vid vårt besök står trädgården i sensommarprakt. Men för Piet Oudolf är det viktigt att trädgårdar är njutbara året om, berättar museichefen Elna Svenle.
– Många tänker väl att trädgården är ett sommarfenomen. Men Piet tycker det är som allra finast i trädgården i november, när det är grått och brunt. Och så kommer rimfrosten. Han väljer aldrig en växt som inte är intressant när den har blommat över.
Holländaren Piet Oudolf är känd för sin förmåga att skapa trädgårdar utifrån varje specifik plats och dess förutsättningar. Hans internationellt mest uppmärksammade skapelse är parken The High Line i New York, en slingrande trädgård mitt på Manhattan, på ett nedlagt järnvägsspår ovanför gatunivå. Nu lockar Vandalorums satsning trädgårdsintresserade från när och fjärran. Inger Curman från Österskär i Roslagen är en av dem. Hon är fascinerad av Piet Oudolfs konstnärliga sätt att anlägga rabatter där inte minst växternas form spelar en viktig roll. Låg, högre, högst; tunn, tjockare, tjockast; spröd, stadigare, robust. Och så färgkombinationerna på det.
– När jag såg den här trädgården tappade jag hakan! Jag måste återvända i november, säger hon när hon fått höra att trädgården har en alldeles egen tjusning då.
Trädgårdsmästaren Rebecca Wårfors flyttade till Värnamo med sin familj eftersom erbjudandet om denna trädgårdsmästartjänst inte gick att motstå. Hon har inte ångrat sig.
– Det är väldigt lustfyllt att jobba här, konstaterar hon.
Nu sitter hon mitt i en av entréträdgårdens planteringar och rensar ogräs tillsammans med några av Oudolfs volontärer, som de kallas. Varje vecka samlas några av dem här för olika trädgårdssysslor. En del av dem kommer vid varje tillfälle, andra lite då och då, som vid den helg i höstas då tiotusen vårlökar sattes i jorden. På köpet får de kunskap, umgänge med andra trädgårdsintresserade, måltider i den prisbelönta restaurangen och en del förmåner på museet.
Innergårdens skålformade trädgårdsrum invigdes 2025 med perenner, viloplatser, restaurangens uteservering och skulpturer som besökarna får röra vid och hänga på. De hör till de permanenta konstverken på Vandalorum. Men lejonparten av det som finns på museet visas tillfälligt. Här finns inte någon fast utställning.
– Vi gör nya utställningar hela tiden, eftersom vi vill visa det vi tycker är mest intressant just nu, säger Elna Svenle.
– Mycket är skapat i dag, annat är kanske hundra år gammalt men har varit underexponerat eller kan visas i en ny kontext.
Dags att se sig om i själva museet. Vid vårt besök visas tre utställningar av helt olika karaktär: konst från den amerikanska konstscenen i lada 1, en retrospektiv med fokus på textilkonst och kläddesign i lada 2 och i lada 3 en utställning av samarbetspartnern Smålands Konstarkiv med en lokalt verksam brittisk konstnär. I lada 2 finns också formstudion där besökaren kan få utlopp för sin egen skaparglädje. Här sitter familjen Kempen från tyska Aachen och tillverkar klippdockor av hjärtans lust. Familjen har hyrt ett sommarhus i närheten. Badat om dagarna, spanat efter älg på kvällarna, men också gjort utfärder. Vandalorum räknade de med att klara av snabbt.
– Vi trodde inte barnen skulle tycka det var kul. Men nu har vi varit här i flera timmar, säger mamma Anna med ett leende.
Att museet lockar även barn är Värnamofamiljen Wernvik införstådda med sedan länge. I dag är de här för att fira höstens skolstart. Nu står Ellen, 8, och Alice, 6, och låtsas vara försäljare i en liten lekkiosk (av möbeldesignern Mats Theselius) i entréhallen. Mamma Margareta Wernvik handlar ”glass” och ”fruktsallad” och betalar genom att ”blippa”.
Hon är mycket nöjd med att detta museum finns i familjens hemstad.
– Det är fantastiskt! Vi går på utställningarna men ibland åker vi bara hit och tittar in, säger hon och tillägger att släkten också firat jämna födelsedagar och namngivningskalas här.
Hennes man Johan Wernvik nickar medhåll. Och slår ett slag för trädgården i vinterskrud.
– Med frost och lågt liggande sol!
